Modern Art & Design presenterar flera betydande verk av Sigrid Hjertén

"Blondinen på terrassen"

När familjen Hjertén/Grünewald år 1920 återvänder till Paris efter nästan ett decennium i Sverige, ackompanjeras de av Isaacs syster Bertha, som ändrar sitt namn till Berthe efter ankomsten till Frankrike. De söker boende och ateljé i Paris, men priserna har gått upp sedan de sist var i staden, då som elever till Matisse. De söker sig utanför stadens bullrande kvarter och slår sig ner i Fontenay-aux-Roses, sydväst om Paris. Det är en lugn och blommande förort där familjen bosätter sig i ett hus med trädgård. Berthe hjälper till med sonen Iván vilket gör att Sigrid får bättre möjligheter att måla. Frankrikevistelsen på 1920-talet innebar en breddning i Sigrids konst. Hon målade inte lika mycket som tidigare, men utvecklade en intim färgexpressionism, som inte längre stod under hennes gamla lärare Matisse inflytande utan snarare under van Gogh.

I mer eller mindre anonyma gestaltningar utgör kvinnan ofta ett centralt motiv under denna period. Kvinnofigurerna kan tolkas som de olika roller som Hjertén identifierade sig med - kvinna, avantgardistisk konstnär, maka, mor och intellektuell. I sitt måleri undersöker hon uttrycken hos dessa olika skepnader. Under åren målar hon flera olika porträtt av kvinnor, bland annat ”Brunetten och blondinen” (1912), ”Den röda rullgardinen” (1916), ”Dekorativt huvud (Det gröna ansiktet)” (1918), ”Berthe i röd hatt” (1921) och auktionens ”Blondinen på terrassen” (1923). Hon är inte ensam om att avbilda kvinnokroppen inom de avantgardistiska kretsarna men till skillnad från många av sina manliga kollegor tar hon ett steg bort från avbildandet av den kvinnliga kroppen i konventionell mening och söker i stället efter något annat. Detta sökande blev till fantastiska målningar med sprakande kolorit och skickligt utförda penseldrag.

”Södra landet”

På hösten 1911 lyckades Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald hyra en liten vindskupa vid Kornhamnstorg i Gamla Stan. De var unga, fattiga och nyss hemkomna från Paris, där de båda gått i lära hos Henri Matisse på Academie Matisse. I november föds sonen Iván och Isaac och Sigrid gifter sig. För Sigrid är det viktigt att få fortsätta att måla och barnpassning ordnas av Isaacs systrar Dora och Bertha som både får ta hand om den lille sonen och sitta modell.

Från den kombinerade lägenheten och ateljén på Kornhamnstorg blickade Sigrid Hjertén ut över det vackra Stockholm. Vyn var hänförande – i söder mötte hon höjderna över Slussen och den livliga lastkajen nedanför som dagligen fick besök av handelsfartyg, arbetare och flanörer på bryggan. Nedanför fönstret hördes bruset från trängseln mellan torgstånden från tidig morgon till sen kväll. I ”Södra landet”, 1912, briljerar hon med en enastående teknisk skicklighet och en koloristisk djärvhet som helt saknar motstycke inom det moderna måleriet i Sverige. Kompositionen utgörs av vatten och en segelbåt i förgrunden, bortom lyser väggarna intensivt gula och husen och magasinen på Södermalm, eller Söderlandet som det kallades då, tornar upp sig.

Sigrid Hjertén var en pionjär för sin tid. Hennes mod och vilja tog henne från Sundsvall till Stockholm och vidare till 1900-talets stora konstmetropol Paris, var hon anlände i september 1909. Många var de unga konstnärer som for till Paris i början av 1900-talet och ryktet om stadens nya radikala måleri hade spridit sig snabbt till Skandinavien. Henri Matisse, som efter sitt genombrott vid Höstsalongen 1905 var en välkänd konstnär i staden, öppnade sin Académie. Utbildningen var kostnadsfri vilket spred sig snabbt bland de unga utländska konstnärerna som bodde i Montparnasse och tillsammans med andra svenskar anslöt sig Sigrid till skolan. Matisse uppmärksammade genast den unga svenskans begåvning och Einar Nerman har berättat om en särskild episod: ”Jag minns så väl, när en dag Sigrid Hjerténs studie skulle kritiseras. Det var egentligen endast några färgklickar, som hon helt nonchalant lagt upp på den spända duken. Några milda färgackord, reminiscenser från de gamla svenska bondvävnaderna, som hon så nyligen studerat och kopierat på Nordiska museet i Stockholm. Det var något nytt i färg och toner, och när mästaren stannar framför hennes duk, blir det utrop av förtjusning: ’C’est merveilleux! C’est ravisant!’ Det går ett sus av beundran genom den andäktigt lyssnande skaran. Matisse har upptäckt henne.”

"Harlekin"

Görel Cavalli-Björkman skriver om Sigrids måleri på 1920-talet och om Harlekin: "Målningarna blir intimare och ger en fördjupad tolkning av verkligheten. Färgens betydelse markeras fortfarande som i målningen Harlekin, ett stilleben där Sigrid draperat ett romb-mönstrat draperi över en stolsrygg och där placerat en docka föreställande Isaac, som lutar sig mot en antik kvinnotorso. Isaac-dockan, liksom en pendang föreställande Sigrid, fanns i hemmet. Dockorna var utförda av konstnärskollegan Marie Vasilieff.

Den konstvärld Sigrid hade mött efter sin återkomst till Paris såg helt annorlunda ut än under läroåren. Det fanns nu en allmän önskan att bryta sig loss från förkrigstidens expressionism och återgå till föreställande konst. Det akademiska måleriets litterära ämnen hade helt övergivits av avantgardet. Under mellankrigstiden återupptäckte man istället den italienska commedia dell'arten. Den blev ett slags alternativ, en modern mytologi med sitt typgalleri av pittoreska karaktärer och masker. Picasso kom mer än någon annan artist att ägna sig åt denna motivkrets. Han hade studerat den neapolitanska gatuteatern och använde dess gestalter i sina kostymer och sin scenografi för Jean Cocteaus uppsättning Parade för Ryska baletten. Harlekinfiguren blev hans alter ego livet igenom och dominerade hans skissböcker från och med 1915-16. Sigrids val av Harlekin- motivet visar att hon var väl införstådd med Commedia dell'artens betydelse i samtiden. Hon knyter an till den med Isaac-dockan och det rutiga draperiet som hon skämtsamt kallar "Kipassoskynket". Dess rombmönster i blått och rött finns traditionellt i Harlekins dräkt. Förutom att målningen på ett allmänt plan refererar till Picasso passar Sigrid på att retas med sin egen Harlekin som ständigt söker tröst vid Venus bröst. Hon hade tidigare målat paret Harlekin och Columbine, kanske som ett porträttpar anspelande på henne själv och Isaac". (Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, "Sigrid Hjertén - En mästerlig kolorist", sid. 25.)

Verket säljs på Modern Art + Design

Utrop 2 000 000 – 3 000 000 SEK

Till verket

Vävd tapet

År 1885 föds Sigrid Hjertén i Sundsvall, dotter till Svante och Maria Hjertén. Då Sigrid var två och ett halvt år gammal avled hennes mor. Fadern, som var jurist, gifte med tiden om sig med Tora Östberg, och familjen flyttade 1897 till Stockholm. Tora Östberg var syster till arkitekten Ragnar Östberg, som bland mycket annat ritade Stockholms stadshus. Ragnar Östberg och Sigrid Hjertén kom att utveckla en nära relation och när Sigrid antogs som elev på Högre konstindustriella skolan, med textil som huvudämne, så bistod Sigrid arkitektkontoret, som Östberg, drev, med en del beställningar. Cavalli-Björkman skriver i sin bok "Kvinna i avantgardet" följande om denna vävda tapet: "I kulturens arkiv i Lund finns uppgifter om att ingenjör Ahlmark, som samarbetade med Ragnar Östberg vid stadhusbygget i Stockholm, ägde en möbel ritad av Östberg med intarsiamotiv av Sigrid Hjertén. I arkivet finns också en bild av en gobeläng med växtmotiv som Ahlmarks ägde, ritad av Sigrid och vävd 1907."

I kulturens arkiv framgår även att tapeten såldes 1978 på auktion i Stockholm.

Säljs på Modern Art + Design

Utrop 250 000 - 300 000 SEK

Till verket