Sigrid Hjertén

På hösten 1911 lyckades Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald hyra en liten vindskupa vid Kornhamnstorg i Gamla Stan. De var unga, fattiga och nyss hemkomna från Paris, där de båda gått i lära hos Henri Matisse på Academie Matisse. I november föds sonen Iván och Isaac och Sigrid gifter sig. För Sigrid är det viktigt att få fortsätta att måla och barnpassning ordnas av Isaacs systrar Dora och Bertha som både får ta hand om den lille sonen och sitta modell.

Från den kombinerade lägenheten och ateljén på Kornhamnstorg blickade Sigrid Hjertén ut över det vackra Stockholm. Vyn var hänförande – i söder mötte hon höjderna över Slussen och den livliga lastkajen nedanför som dagligen fick besök av handelsfartyg, arbetare och flanörer på bryggan. Nedanför fönstret hördes bruset från trängseln mellan torgstånden från tidig morgon till sen kväll. I ”Södra landet”, 1912, briljerar hon med en enastående teknisk skicklighet och en koloristisk djärvhet som helt saknar motstycke inom det moderna måleriet i Sverige. Kompositionen utgörs av vatten och en segelbåt i förgrunden, bortom lyser väggarna intensivt gula och husen och magasinen på Södermalm, eller Söderlandet som det kallades då, tornar upp sig.

Hjertén målar under denna period flera målningar med perspektiv och stadsvyer från Kornhamnstorg, exempelvis ”Från Kornhamnstorg”, 1912 (Malmö museum), ”Torget”, 1913 (Stockholms Stadsförvaltning), ”Den blå skutan” 1912 och så den aktuella målningen ”Södra landet”. Målningen ställdes ut på den så betydelsefulla ”Expressionistutställningen” på Liljevalchs Konsthall i maj 1918 och under senare tid har målningen inkluderats i ett flertal utställningar.

Sigrid Hjertén var en pionjär för sin tid. Hennes mod och vilja tog henne från Sundsvall till Stockholm och vidare till 1900-talets stora konstmetropol Paris, var hon anlände i september 1909. Många var de unga konstnärer som for till Paris i början av 1900-talet och ryktet om stadens nya radikala måleri hade spridit sig snabbt till Skandinavien. Henri Matisse, som efter sitt genombrott vid Höstsalongen 1905 var en välkänd konstnär i staden, öppnade sin Académie. Utbildningen var kostnadsfri vilket spred sig snabbt bland de unga utländska konstnärerna som bodde i Montparnasse och tillsammans med andra svenskar anslöt sig Sigrid till skolan. Matisse uppmärksammade genast den unga svenskans begåvning och Einar Nerman har berättat om en särskild episod: ”Jag minns så väl, när en dag Sigrid Hjerténs studie skulle kritiseras. Det var egentligen endast några färgklickar, som hon helt nonchalant lagt upp på den spända duken. Några milda färgackord, reminiscenser från de gamla svenska bondvävnaderna, som hon så nyligen studerat och kopierat på Nordiska museet i Stockholm. Det var något nytt i färg och toner, och när mästaren stannar framför hennes duk, blir det utrop av förtjusning: ’C’est merveilleux! C’est ravisant!’ Det går ett sus av beundran genom den andäktigt lyssnande skaran. Matisse har upptäckt henne.”

Sigrid var en sann expressionist, influerad av såväl Matisse som Cézanne. 1912 hade Sigrid Hjertén blommat ut som självständig konstnär som vågade steget längre än sina samtida konstnärskollegor. I ”Södra landet” blir hennes känsla för färg särskilt dominerande, när hon med en unik känsla för färgvalörer sammanför skimrande turkosblå med de mjukt rosa och gula tonerna.