Kjartan Slettemark
KJARTAN SLETTEMARK, affisch, offset, "Nixon visions" 1971, signerad.
Nixon. Bladstorlek 45,5 x 62,5. Oramad.
Politisk konst är en benämning för den typ av konst som ifrågasätter sin samtids politiska förhållanden. Begreppet är inte tidsbestämt men etableras som en konstform vid slutet av 1960-talet. Sextiotalets konstnärliga experimentlusta och avantgardism övergick under 1970-talet till det mer politiskt radikala. En reaktion på världens orättvisor i allmänhet och kring medborgarrättsrörelsen och Vietnamkriget i synnerhet. Konsten förde fram budskap om mänsklig rättvisa och frihet. Affischerna berättar ofta om politiska demonstrationer och kvinnokampen. Kända konstnärer för tiden var Kjartan Slettemark, Channa Bankier, Karin Frostenson och Carl Johan De Geer. Affischerna ansågs vara en demokratisk budbärare som nådde ut till en stor publik. "Att göra tillsammans" och "att göra själv" var nyckelord i tiden. Idag är konstnärer "aktivister" och använder sina verktyg för att protestera mot globalisering, förorening av vår miljö och förespråkar politiska och sociala reformer på en lokal eller en global skala.
Smärre slitage.
Konstnär
Svensk skulptör, objektmakare, grafiker, videokonstnär etc. med norskt ursprung. Studier vid Statens Kunstakademi i Oslo, Gerlesborgsskolan och Kungliga Konsthögskolan 1969-1965. Erhöll 2003 Konstakademins pris för sina självutlämnande experiment. Han blev känd för sin politiska konst under 1960 och 1970-talen. Främst arbetade han med konceptkonst, videokonst och diverse mer eller mindre happening-artad konst. Ett av Slettemarks många konstprojekt var mikronationen Kjartanistan, en icke-territoriell stat som utfärdar egna pass och där han själv är statsminister. Under 1970-talet uppmärksammades han efter att ha rest runt i Europa och USA med ett pass där passfotot var ett montage av ett fotografi av Richard Nixon och hans eget hår och skägg, vilket han själv såg som ett sätt att sudda ut gränsen mellan konsten och livet. När Malmö konsthall invigdes 1975 dök Slettemark upp som en skällande pudel, i syfte att visa hur konstnärer ofta låter sig bli knähundar. (Den pudelkostym, som Slettemark då använde, finns numera i Moderna museets samlingar).
Läs mer