Siri Derkert
SIRI DERKERT, blandteknik på smörpapper. Stansad sign. i papper samt intygad á tergo, utförd omkring 1945.
Enligt uppgift á tergo föreställande Dr. Wistedts pojke. Bladstrl. 22x23
I detta verk har Siri Derkert skapat två skisser med en reproduktiv karaktär. Vid närmare anblick är bilderna olika och verkar nästan antyda en frustration över motivets slutliga och oundvikliga uttryck. Något som kan uppfattas som en nästan typisk arbetsprocess för henne:
”… hon arbetar mycket snabbt med känsliga, säkra rörelser. Men ofta går något galet. Materialet blir ett hinder och ett tvång för henne – och plötsligt styvnar rörelserna”, som Ulf Linde väljer att beskriva den i boken om Siri.
Vad som för betraktaren är en knapp sekund har för Siri troligen känts som en evighet. Plötsligt är bildens anatomiska villkor förändrade. Modellens huvudform är varsamt förskjuten. Blicken har en ny riktning. Pojken med sjömansskjorta, kortbyxor och höga strumpor går från att vara avslappnad och nyfiken, till att med uppskjutna axlar och ett generat färgspel i ansiktet visa på en osäkerhet inför att sitta modell.
Siri Derkert utforskar den tvetydighet som finns i både bild och människa. Verket har således tolkningsmässiga likheter med barnporträtt som Siri Derkert skapade under 30-talet om vilka Linde skriver:
”Arrangemanget har sin enkla förklaring i att hon åter övade sig i kubismens klassiska devis: det dubbla återgivandet, samtidigheten av profil och en face”.
/ Fredrik Anthony
Ojämnheter i papper.
Konstnär
Siri Derkert föddes i Stockholm 1888 och dog 1973. Hon är känd som bildkonstnär, grafiker och skulptör. Hon utbildade sig vid Althins målarskola, Konstakademien i Stockholm och vid den kvinnliga medborgarskolan, som drevs av Fogelstadsgruppen. Hennes studier utomlands innefattade både Frankrike, Spanien och Italien. Hon arbetade i alla material, var expressionist, likväl som kubist och fauvist i sin stil. Kom till Paris 1913, där hon kom i kontakt med det kubistiska bildspråket. Under 1915-16 målade hon porträtt och stilleben i fasettkubistisk stil. Färgerna är svala och eleganta, ljusare och mörkare nyanser utgör fasetterna i dessa bilder som starkt skiljer sig från hennes senare måleri. Härefter lät hon måleriet vila i närmare tio år. Först i mitten av 20-talet började hon måla på nytt i en realistisk stil. Modeller blev hennes tre barn, som hon avbildade både i stilla porträtt och livliga reportage. 1933 ändras Siris tillvaro och konsten vändes inåt och fylldes av ängslan och otrygghet. De realistiska formerna löstes upp, bara några få streck gav en aning om motivet. Det formförintade extatiska måleriet avlöstes i slutet av decenniet av ett nytt intresse för formproblem, som under krigsåren uttrycktes i skulptur. 1944 fick hon sitt genombrott sedan hon mött en ny värld på Fogelstad, medborgarskolan för kvinnor. Hon greps återigen av experimentlusta, som ledde till återgång till kubismen och nya uttrycksformer som collage och en primitiv och förenklad teckenkonst, som ristades i metall eller blästrades i betong. Östermalmstorgs tunnelbanestation.År 1960 blev Siri Derkert den första kvinnan med separatutställning på Moderna Museet i Stockholm.
Läs mer