SIRI DERKERT, blandteknik på smörpapper. Stansad sign. i papper samt intygad á tergo, utförd omkring 1945.
Enligt uppgift á tergo föreställande Dr. Wistedts pojke. Bladstrl. 22x23
I detta verk har Siri Derkert skapat två skisser med en reproduktiv karaktär. Vid närmare anblick är bilderna olika och verkar nästan antyda en frustration över motivets slutliga och oundvikliga uttryck. Något som kan uppfattas som en nästan typisk arbetsprocess för henne:
”… hon arbetar mycket snabbt med känsliga, säkra rörelser. Men ofta går något galet. Materialet blir ett hinder och ett tvång för henne – och plötsligt styvnar rörelserna”, som Ulf Linde väljer att beskriva den i boken om Siri.
Vad som för betraktaren är en knapp sekund har för Siri troligen känts som en evighet. Plötsligt är bildens anatomiska villkor förändrade. Modellens huvudform är varsamt förskjuten. Blicken har en ny riktning. Pojken med sjömansskjorta, kortbyxor och höga strumpor går från att vara avslappnad och nyfiken, till att med uppskjutna axlar och ett generat färgspel i ansiktet visa på en osäkerhet inför att sitta modell.
Siri Derkert utforskar den tvetydighet som finns i både bild och människa. Verket har således tolkningsmässiga likheter med barnporträtt som Siri Derkert skapade under 30-talet om vilka Linde skriver:
”Arrangemanget har sin enkla förklaring i att hon åter övade sig i kubismens klassiska devis: det dubbla återgivandet, samtidigheten av profil och en face”.
/ Fredrik Anthony
Ojämnheter i papper.