SIRI DERKERT, blandteknik på smörpapper. Stansad sign. i papper samt intygad á tergo, utförd omkring 1945.
Enligt uppgift á tergo föreställande Dr. Wistedts pojke. Bladstrl. 22x23
I detta verk har Siri Derkert skapat två skisser med en reproduktiv karaktär. Vid närmare anblick är bilderna olika och verkar nästan antyda en frustration över motivets slutliga och oundvikliga uttryck. Något som kan uppfattas som en nästan typisk arbetsprocess för henne:
”… hon arbetar mycket snabbt med känsliga, säkra rörelser. Men ofta går något galet. Materialet blir ett hinder och ett tvång för henne – och plötsligt styvnar rörelserna”, som Ulf Linde väljer att beskriva den i boken om Siri.
Vad som för betraktaren är en knapp sekund har för Siri troligen känts som en evighet. Plötsligt är bildens anatomiska villkor förändrade. Modellens huvudform är varsamt förskjuten. Blicken har en ny riktning. Pojken med sjömansskjorta, kortbyxor och höga strumpor går från att vara avslappnad och nyfiken, till att med uppskjutna axlar och ett generat färgspel i ansiktet visa på en osäkerhet inför att sitta modell.
Siri Derkert utforskar den tvetydighet som finns i både bild och människa. Verket har således tolkningsmässiga likheter med barnporträtt som Siri Derkert skapade under 30-talet om vilka Linde skriver:
”Arrangemanget har sin enkla förklaring i att hon åter övade sig i kubismens klassiska devis: det dubbla återgivandet, samtidigheten av profil och en face”.
/ Fredrik Anthony
Ojämnheter i papper.
Siri Derkert was born in Stockholm in 1888 and died 1973. She is well-known as an artist, printmaker, and sculptor. She received her education at Althin's Painting School, the Royal Academy of Fine Arts in Stockholm, and at the women's civic school operated by the Fogelstad Group. Her internation studies were completed in France, Spain and Italy. She worked with all kinds of materials, primarily in the expressionist vein, but was also active in incorporating a cubist and fauvist style into her works. In 1913 she moved to Paris, where she came into contact with the visual language of cubism. From 1915 to 1916, she painted portraits and still lifes in a facetted cubist style characterized by cool and elegant colors, with lighter and darker shades creating facets that distinguished these works from her later paintings. After this period, she took a break from painting for nearly a decade. However, after this period Derkert did not touch a paintbrush for 10 years, it wasn’t until the middle of the mid-1920s when the artist started painting again, but in a new realistic style. Her three children became her models, depicted in serene portraits and lively scenes. In 1933, Derkert's life and art took a turn inward, reflecting anxiety and insecurity. Realistic forms dissolved, leaving only a few strokes to hint at the subject. The ecstatic destruction of form was replaced at the end of the decade by a renewed interest in formal issues, expressed through sculpture during the war years. In 1944, Derkert achieved breakthrough success after encountering a new world at Fogelstad, a civic school for women. She once again embraced an experimental spirit, returning to cubism and exploring new forms such as collage and a primitive and simplified graphic art, etched in metal or blasted in concrete, as seen in the Östermalmstorg subway station. In 1960, Siri Derkert became the first woman to have a solo exhibition at the Moderna Museet in Stockholm.
Read more