"Dödsängeln"
Bronserat och förgyllt gips. Höjd 66 cm, bredd 45 cm.
Koncipierad 1921 för Skogskapellet på Skogskyrkogården. Föreliggande exemplar är en förlaga ur arkitekt Gunnar Asplunds privata samling, och torde ha hamnat i dennes ägo i samband med arbetet kring Skogskapellet.
Obetydliga skrapmärken och fläckar, obetydliga färgbortfall, lagning i ena benet, ytlig hårspricka ca 3 cm på ena vingen.
Arkitekt Gunnar Asplund (1885-1940).
Därefter genom arv till dennes son arkitekt Hans Asplund (1921-1994).
Därefter genom arv till dennes son diplomat och FN-ambassadör Bo Asplund (1950-2024).
Därefter genom arv till nuvarande ägare.
Erik Näslund, "Carl Milles - En biografi", Wiken 1991, s. 200.
Ovanför ingången till Skogskapellet på Skogskyrkogården i södra Stockholm finner vi skulptören Carl Milles enda samarbete med arkitekten Gunnar Asplund. Här svävar "Dödsängeln" eller "Dödens ängel" vars gestalt är ovanligt vänlig och välkomnande för att vara en dödens tjänare. Originalet, som kom på plats 1921, är drivet i kopparplåt efter förlaga och ciselerat av John Färngren. Idag är originalet i koppar placerat i Musikrummet på Millesgården. Föreliggande exemplar är en förlaga ur arkitekt Gunnar Asplunds privata samling, och torde ha hamnat i dennes ägo i samband med arbetet kring Skogskapellet.
I april 1921 skriver den svenska konsthistorikern Nils G. Wollin i Svenska Slöjdföreningens tidskrift om "Dödsängeln":
"Redan innan man passerat inhägnadens stiglucka, lyser ängeln emot vandraren och visar vägen till den boning, där de döda invigas åt evigheten. I skogsensamheten verkar den lysande figuren som en uppenbarelse. Som ett barn av den fantasi med vilken vi först läste om dessa himmelska budbärare. Med sin rika stoffkaraktär av oförstörbart ämne representerar ängeln här den översinnliga värld varifrån den kommer, under det att kapellet i sin åtstramade enkelhet, uppfört endast av målat trä, tyder på människans jordiska förgänglighet. Men oaktat detta motsatsförhållande i ämnesval smälter ängeln vackert in i omgivningen, då kapellet är adlat av de harmoniska proportioner, vilka äro adelsmärket för äkta arkitektur. [...] Denna dödsängel måste enligt min uppfattning räknas till det mest fullödiga inom denna skulpturart, vi över huvud taget äga."
Carl Milles var en svensk skulptör född i Lägga. Han studerade på Tekniska skolan i Stockholm, på Ecole des Beaux-Arts i Paris för Auguste Rodin samt på studieresor till Tyskland, Nederländerna och Belgien. I Paris kom han att stanna i många år och försörjde sig som ornamentsnidare. Han studerade djuren i Jardin des Plantes (den zoologiska trädgården) och tog starka intryck av Auguste Rodin. Milles slog igenom med ett monument över Sten Sture i Uppsala. Han ställde ut på världsutställningen år 1900 och har senare tillägnats en separatutställning på Tate Gallery i London. Milles var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Välkända skulpturer på offentliga platser signerade Carl Milles är ”Gustav Vasa”-statyn på Nordiska Museet, ”Orfeusgruppen” utanför konserthuset i Stockholm och ”Poseidonfontänen” i Göteborg. Hans skulpturer är arkaiska i sitt uttryck och ofta utförda i brons eller gips. Som lärare vid Cranbrook Academy utanför Detroit i USA fick han möjlighet att utföra skulpturer åt amerikanska beställare. Regelbundet återvände Carl Milles och hustrun Olga till sitt hem Millesgården på Lidingö, som de skänkte till svenska folket.
Läs mer