Charles Despiau

Charles Despiau föddes i Mont-de-Marsan beläget i sydvästra Frankrike. Då han var 16 år lämnade han sin hemstad för att på ett stipendium studera vid Écoles des Arts Decoratifs i Paris. Charles Despiau fördjupade sina studier vid École des Beaux-Arts, där undervisningen stod under bland andras, August Rodins överinseende. Dock tycks de klassiska studierna inte ha tilltalat honom särskilt - han ansåg inte att “anatomi var något av vikt för skulptur”. Han lär ha hoppat över vissa lektioner för att i stället besöka museer och utställningar. Under studietiden kommer han i kontakt med andra unga skulptörer så som Bourduelle och Camille Claudel och som utgör några i gruppen “les Jeunes Sculpteurs Indépendents”. Tillsammans med denna grupp kom Charles Despiau att återkommande ställa ut fram till början på 1920-talet. En utställning 1907 på Salon de la Societé Nationale des Beaux-Art förändrar drastiskt hans arbetsvillkor då han där han blir “upptäckt” av Auguste Rodin, som genast kontrakterade honom som sin assistent. Han kom att stanna hos Auguste Rodin och arbeta med honom ända fram till år 1914 då han var tvungen att rycka ut i krigstjänst. Därefter företog sig Charles Despiau en mängd olika uppdrag, bland annat kom han att arbeta som lärare på L’Academie de la Grande Chaumière och han gjorde även en kortare undervisningsperiod på L’Academie Scandinave - en konstskola som bedrevs av svenska, norska och danska konstnärer, bl a Otte Sköld och Henrik Sörensen. Efter en enmansutställning 1930 får han även representera Frankrike på Venedigbiennalen. Charles Despiau föräras också Frankrikes förnämsta statsorden “Legion d’Honneur”. Till hans mindre hedrande uppdrag hörde en kortare undervisningssejour för Arno Brecker, som skulle komma att bli Nazi-tysklands officiella skulptör. Charles Despiau var även intresserad av mode och deltog flitigt i i samtidens diskussioner om vilka kläder som var passande att avbilda på en skulptur eller staty. Den klassiska grekiska draperingen i all ära men den speglade inte samtidens klädmode. I sina porträttskulpturer avbildade han således alltid det rådande modet och flertalet av hans tidiga verk är små skulpturer gestaltade i helt moderiktiga dräkter och kostymer.

Redan från början var Charles Despiau en passionerad, utforskande skulptör som kunde arbeta hur länge som helst i sträck bara för att nå ett visst resultat. Han hustru Marie Despiau och umgängeskretsen fick vänja sig vid långa sittningar.
Det var främst som porträttör som Charles Despiau hade sina framgångar. Han var alltid arbetade i en realistisk anda och sökte återge modellen så verklighetstroget som möjligt. Kännetecknande för hans porträttbyster det lugn och stillhet som modellerna utstrålar och detta drag går tydligt igen i auktionens skulptur.
Charles Despiau arbetade alltid i en klassisk anda - kroppens former skulle balansera varandra och skulpturen skulle vara så naturtrogen som möjligt. Detta är mycket tydligt i skulpturen Apollo som skulle kunna ses som ett exempel på ett konstnärligt testamente. Figuren beställdes av Franska Staten 1936 och var tänkt att pryda utsidan på Musée d’Art Modern i Paris. Gjutningen skulle vara i mycket stort format, skisser för en gjutning på mellan 5-7 meter utfördes. Tyvärr kom skulpturen aldrig att utföras, dels p g a att kriget kom emellan och dels för att Charles Despiau inte lyckades leverera arbetet i tid. Auktionens skulptur är således en förlaga i miniformat. Den speglar de neoklassiska idealen som var rådande under 1930-talet och är ett vackert exempel på de samma.

Charles Despiau är något av en särling i det tidiga 1900-talet. Han hade inget till övers för sträng akademism men en stark kärlek till de klassiska idealen och han kom inte att anamma någon av de mer moderna stilarna som t ex Maillol. Charles Despiau var kanske inte den mest revolutionäre modernist men han gick sin egen väg och blev med tiden en mycket eftersökt och omtyckt skulptör. Han var också mycket produktiv och efterlämnade stora mängder av skulpturer, teckningar, skisser av vilka flertalet i dag finns på museum i hans födelsestad Mont -de-Marsan

Fullbordad 1946 av Paul Belmondo.