Lynn Chadwick

Kopia av inköpskvitto från Lypiatt Foundry Ltd medföljer.

“More than human”
Lynn Chadwicks karaktäristiska gestalter känns omedelbart igen. De har ett alldeles eget tilltal, och deras distinkta formspråk liknar ingen annans. Majestätiska främlingar, gåtfulla, knappast vilande - snarare vaksamma. Med sina geometriskt förenklade former och med kantigt draperade mantlar väcker de associationer och fascination. Chadwick återkom ständigt till skulpturer i par, företrädelsevis par i manlig och kvinnlig skepnad. Alltifrån variationerna på skulpturen ”Teddyboy and Girl” på 1950-talet, och fram genom hans produktion, återkommer han till paret i olika konstellationer och utföranden: sittande, liggande, dansande, gående, bevingade, bemantlade. Den inbördes relationen och spänningen mellan parets två subjekt var ett tema han arbetade med genom hela sitt konstnärskap.

”It seems to me that art must be the manifestation of some vital force coming from the dark, caught by the imagination and translated by the artist´s ability and skill into painting, poetry, sometimes music. But whatever final shape, the force behind it, as the man said of peace, indivisible. When we philosophize upon the force, we lose sight of it. The intellect alone is still too clumsy to grasp it. The wood is lost in the trees. The intellectual, in his sincere desire to understand by reason, is leary of art which eludes all definitions.” Lynn Chadwick
Lynn Chadwick debuterade på den brittiska konstscenen strax efter andra världskriget, tillsammans med en ny generation konstnärer. Europa låg i ruiner, världen var i chock efter att ha bevittnat krigets fasor, folkmord och atombombens verkningar. Denna värld i spillror tvingades konstnärerna verka i. Chadwick själv tjänstgjorde under kriget som pilot i R.A.F. Han hade redan som ung haft en önskan om att få ägna sitt liv åt konsten. Hans föräldrars misstycke fick honom att kompromissa med sin yrkesbana och han utbildade sig därför inom arkitekturen. Innan kriget arbetade han som ritare på arkitektkontor. Någon egentlig konstnärlig skolning hade Chadwick inte och kanske kan man skönja arkitektritningens strama geometri i hans konstnärskap. Efter kriget var han fylld av en längtan att skapa, att åstadkomma något nytt. Chadwick: ”But some of us felt after the war that we had to make something and that painting was exhausted as far as this attempt to make something was concerned. Actually, we didn’t – at least I didn’t – think of sculpture as such. We thought of construction, of building with our hands.” Det dröjde dock innan han vågade ta steget fullt ut och bli konstnär, så han arbetade under några år framgångsrikt som formgivare och inredningsarkitekt. Under det sena 1940-talet försörjde han sig på att designa bland annat exponeringsställ, möbler och tapetmönster samtidigt som han arbetade med sin konst.

Chadwicks första konstnärliga verk var abstrakta rörliga konstruktioner vilka emellanåt jämförs med Alexander Calders mobiler. Chadwicks mobiler utmärker sig dock genom en luftburen karaktär och de för tankarna till fåglar och flygplan. Dessa tidiga verk har inte ett fullt ut tredimensionellt uttryck, utan är i det närmaste utplattade konstruktioner. Ganska snart övergav han mobilerna till förmån för mer stabila verk. Dessa består av kantiga och taggiga formationer i öppna kompositioner av metall och spillglas. Under 1950-talets början transformeras de från abstrakta former till mer djurlika, eller snarare odjurslika. Dessa bestar söker inte representera existerande djur, snarare väcker de lösa associationer till fåglar, insekter och odjur. De tidigare öppna strukturerna utvecklades till mer fyllda former. Vid mitten av 1950-talet bemästrade han sin teknik fullt ut och uppnådde sitt personliga, evokativa uttryck. Ett helt figurstaffage av odjur, fantasifåglar och gestalter framträdde, vilka kom att befolka hans konstnärliga universum därefter. Det stora genombrottet i karriären kom 1956, då Chadwick tilldelades det ärofyllda International Prize for Sculpture på den 28:onde Venedigbiennalen. Hans konst uppmärksammades världen över och började köpas in till en lång rad både offentliga och privata samlingar. Två år senare flyttade han tillsammans med sin familj till Lypiatt Park, ett gods i Tudorstil på landsbygden i Gloucestershire, England. På Venedigbiennalen 1988 visade han den magnifika skulpturen ”Back to Venice”, ett par monumentala sittande figurer. Denna återkomst mer än trettio år efter det stora genombrottet kan ses som en manifestation av ett långt och framgångsrikt konstnärskap. Lynn Chadwick har kommit att anses som en av de viktigaste och mest framstående skulptörerna i efterkrigstidens England.
Uttrycket i Lynn Chadwicks skulpturer är i högsta grad sammanlänkat med hans arbetsmetoder. Han var i stort sett självlärd och han uppfann sin egen teknik. Skulpturerna utvecklades i samklang med att han förfinade och utvecklade sitt arbetssätt. Metoden har beskrivits som ett tredimensionellt tecknande med metallstänger, där han först böjde och formade stängerna till önskad form vilka därefter svetsades samman. Sedan fyllde han de strukturer som skulle vara solida. För vissa skulpturer använde han sig av metallplåtar, vilka ovanpå konstruktionen gav intryck av ”metallhud”. Det är först i slutet av 1950-talet han även började gjuta i brons. Chadwick lade stor vikt vid patineringen av sina skulpturer och lade mycket omsorg på ytans struktur och färgnyanser.
”I think that my personal idiom came through my technique, really, and because I worked in this way these images came this way and I couldn’t have done it any other way. I couldn’t have painted this and I couldn’t have carved this in wood because it would have come out quite differently. I wouldn’t have been able to do it. Everything is because of, shall we say, the limitations of my technique.” - Chadwick.
Triangeln i olika utföranden är den grundläggande geometriska formen i Chadwicks konst, ibland sammansatt till rektanglar. Denna form placerad i olika riktningar som sträcker sig lodrätt eller diagonalt, sällan horisontalt, utgör stommen i skulpturerna och skapar den formmässiga spänningen. Konstnären själv menade att triangeln var att betrakta som det enklaste utkastet av en människo- eller djurfigur och ur denna form framarbetades kroppen. Själv betonade han att han alltid utgick från människogestalten i sin konst. “I shall never neglect humanity. Even in my most abstract figure ‘The Pyramids’ I took man as a starting point”. The stars can be seen as heads with a single eye and the pyramids can begin to suggest a figure or beast.” –Chadwick.
Trots att man i högsta grad kan benämna Chadwick som en modernistisk skulptör, saknar han något som förenade åtminstone de flesta tidiga modernistiska föregångarna: de hämtade ofta sitt formmässiga grundmaterial ur etnografisk konst eller klassisk skulptur. Dessa referenser hittar man inte i Chadwicks arbeten. Arbetsmetoderna, tillämpningen av geometrin, tonvikten på konstruktion gör att tanken har förts fram att skulpturerna snarare kan anses närma sig modernistisk arkitektur.
Auktionens objekt ”Pair of sitting figures” från 1972 är ett utsökt exempel på Chadwicks tidiga 1970-talsproduktion. Vid den här tiden hade han återvänt till sina människolika gestalter. Detta efter en period under 1960-talet då han experimenterade med mer minimalistiska, abstrakta verk och andra tekniker, så som assemblage av upphittade objekt. För att få fullständig kontroll över skulpturernas förfärdigande, lät han 1971 bygga ett eget gjuteri på Lypiatt Park och auktionens nummer är från detta gjuteri. Under denna period började han använda sig av de schematiska geometriska formerna triangel och rektangel som symboler för man och kvinna och Chadwick spelar här med relationen dem i mellan. Paret ger uttryck av distinkt närvaro i rummet, med en tydlig frontal karaktär. Chadwick själv gav aldrig några förklaringar eller tolkningar av sina skulpturer. Detta lämnar fältet fritt för betraktaren att själv fantisera och låta associationerna vandra kring dessa kraftfulla, gåtfulla gestalter med sin egenartade energi. The Times recensent beskrev en gång hans skulpturer på följande sätt:”The series of bronze figures imparts that feeling of something more than human, the secret and self-contained power of the idol, which is of the immemorial essence of sculpture.”