Olle Bærtling
"Oga"
Signerad Baertling och daterad 1960 a tergo. Duk 195 x 97 cm.
Proveniens
Gåva av Olle Baertling till Professor Leif Sjöberg, Columbia University, New York.
Galerie Bel'Art, Stockholm, 1995.
Privat samling, Stockholm.
Utställningar
Galerie Denise René, Paris, "Baertling", mars-april 1962, kat nr 7.
Galerie Observatorium, Stockholm.
Galerie Hybler, Köpenhamn.
7th Biennale in Sao Paoló, september - december 1963 (inlånad av konstnären).
Columbia University, New York, Retrosektiv, 1964.
Konstsalongen, Samlaren, Stockholm, 1964.
New York University, New York, Retrospektiv, 1964.
Litteratur
Alberto Sartoris, "Baertling", utställningskatalog Galerie Denise René, 1962. (tryckt i 2000 ex), avbildad med helsida i färg.
Övrig information
OLLE BAERTLING OCH DENISE RENÉ
Galleristen Denise René i Paris blev oerhört betydelsefull när det nonfigurativa måleriet fick internationellt genombrott i början av 1950-talet. Hon var en målmedveten och skicklig affärskvinna med ett utvecklat väderkorn för morgondagens vindar. Hennes framsynta idéer tilltalade såväl etablerade konstnärer som unga talanger på tröskeln till en ny värld med en ny konstsyn.
Olle Baertling kom till Paris i slutet på 1940-talet och fick genast kontakt med Auguste Herbin som var förgrundsgestalt inom det nonfigurativa måleriet i avant garde-kretsarna. Baertling blev en av Herbins skyddslingar och han introducerade honom för konstnärerna i sammanslutningen Réalités Nouvelles. Det var ur denna grupp som Denise René främst hämtade nya stjärnor till sitt stall. Olle Baertling blev en av dem och därmed också en av de som fick vara med när efterkrigstidens konstkonjunktur plötsligt steg till oanade höjder. Liksom flera nordiska konstnärer som Richard Mortensen, Robert Jacobsen, Erik H Olson och Lars Gunnar Nordström fick Baertling möjlighet till såväl separatutställningar som samlingsutställningar i Paris och i övriga världen, allt i regi av den skickliga Denise René. Oga tillkom 1960 och ställdes ut på Baertlings separatutställning 1962 hos Galerie Denise René i Paris. 1963 blev Baertling utvald att representera Sverige på VII Biennalen i Sâo Paulo. Oga blev ett av de konstverk som sändes till Brasilien och som bidrog till att ge Baertling berömmelse och uppmärksamhet i Sydamerika.
"OGA"
OGA av Olle Baertling är utförd 1960, Baertling målade under sin senare tid med hartsoljefärger. 1967 föreläste jag vid Columbia Univerity, New York, och var hemma hos Leif Sjöberg, där målningen hängde, ett verkligt praktstycke. Baertling gav gärna vänner, som hade lagt ned tid på att göra hans verksamhet känd, målningar. Leif Sjöberg var en tillgiven vän och gynnare till Baertling. Med poeten Auden översatte Leif Sjöberg prosa av Dag Hammarskjöld. Vid den här tiden brukade det sägas att Baertlings kompositioner hade trianglar. Han hade efter ett skede med verk omkring 1950 som anknöt till Mondrian och Doesburg under överläggningar med Herbin mer och mer reducerat sina kompositioner till ett minimum av element. Efter ett kort skede med verk av OP-ART-effekt (till exempel ”Danse Lyonaise, collection Tallroth), blev Baertlings verk präglade av svarta diagonaler i olika riktningar. Efter hand, på 1960-talet, fördes vinkelspetsade utanför bildytan. Baertling kallade denna kompositionsform för öppen form. Inget bildelement innesluts på bildytan. Allt förs vidare utanför bildytan, färgfälten ställs illusionistiskt i rörelse i betraktarens upplevelse av verket. För Baertling var denna kompositionsform i pakt med hans funderande över genomkorsande riktningar i universum. De svarta diagonalerna, som inte är linjerade utan påförda allra sist vid målningen och ofta svart bågformade, så kallade sabellinjer. Jag såg dem som efterbilder till laserstrålar.
OGA är en av de viktigaste målningarna av Olle Baertling i det näst sista skedet av hans måleri. Jag försökte ta reda på om hans titlar hade någon speciell innebörd (tidpunkt för målning, färger som nyttjades, stående på högkant eller liggande och så vidare) men lyckades under många samtal aldrig få besked av konstnären. Jag tror inte någon annan vet hur Baertling tänkte sig innebörden i taveltitlarna.
Om verket finner en ny ägare, lyckoönskar jag denne (denna).
Teddy Brunius
Fil dr, professor emeritus
(september 2010)
Formgivare
Olle Bærtling föddes i Halmstad i Sverige och var verksam som målare och skulptör. Bærtling studerade likt Bengt Lindström i Paris för André Lhote och Fernand Léger. Hans första utställning ägde rum i Stockholm 1949. Bærtling arbetade främst i en geometrisk, nonfigurativ stil. Baertling förhöll sig till sin konst som vetenskapsmannen till sin forskning. 1952 fann Baertling sin öppna form, den öppna triangeln med spetsig vinkel som uttrycker hastighet. När han 1956 placerade vinkelspetsen utanför duken blev bilden ett utsnitt av ett händelseförlopp som äger rum utanför vårt synfält. Farten är högre, det understryks av färgen som ger intryck av större hastighet närmare triangelspetsen. De svarta konturerna är bärande i Baertlings konst. De ser raka ut men böjer sig i själva verket inåt mot de stora fälten, vilkas utåtgående tryck annars skulle få dem att bågna. Även färgerna är väsentliga, det är viktigt att de inte återfinns i naturen och inte heller kan ge association till någon form eller föremål. Så småningom använde Baertling bara sekundärfärger: violett, orange, grönt och Baertlingvitt (en svagt gröntonad färg). Tydligast framträder hans öppna form i de skulpturer som han gjorde från och med 1958. Med konsekvens fördjupade sig Baertling i färgernas och formernas inbördes förhållande och förblev under hela sitt liv opåverkad av de yttre konsthändelserna. Idag kan man man se hur konstnärer som exempelvis Ann Edholm har inspirerats av Bærtlings skapande.
Läs mer