"Oga"
Signed O. Baertling and dated 1960 on verso. Canvas 195 x 97 cm.
Gift from Olle Baertling to Professor Leif Sjöberg, Columbia University, New York.
Galerie Bel'Art, Stockholm (1995).
Private collection, Stockholm.
Galerie Denise René, Paris, "Baertling", Mars-april 1962, cat no 7.
Galerie Observatorium, Stockholm.
Galerie Hybler, Copenhagen.
7th Biennale in Sao Paoló, September - December 1963 (on loan from the artist).
Columbia University, New York, Retrosective, 1964.
Konstsalongen, Samlaren, Stockholm, 1964.
New York University, New York, Retrospective.
Alberto Sartoris, "Baertling", exhibition catalgoue Galerie Denise René, 1962. (edition 2000), reproduced in colour, full page.
OLLE BAERTLING OCH DENISE RENÉ
Galleristen Denise René i Paris blev oerhört betydelsefull när det nonfigurativa måleriet fick internationellt genombrott i början av 1950-talet. Hon var en målmedveten och skicklig affärskvinna med ett utvecklat väderkorn för morgondagens vindar. Hennes framsynta idéer tilltalade såväl etablerade konstnärer som unga talanger på tröskeln till en ny värld med en ny konstsyn.
Olle Baertling kom till Paris i slutet på 1940-talet och fick genast kontakt med Auguste Herbin som var förgrundsgestalt inom det nonfigurativa måleriet i avant garde-kretsarna. Baertling blev en av Herbins skyddslingar och han introducerade honom för konstnärerna i sammanslutningen Réalités Nouvelles. Det var ur denna grupp som Denise René främst hämtade nya stjärnor till sitt stall. Olle Baertling blev en av dem och därmed också en av de som fick vara med när efterkrigstidens konstkonjunktur plötsligt steg till oanade höjder. Liksom flera nordiska konstnärer som Richard Mortensen, Robert Jacobsen, Erik H Olson och Lars Gunnar Nordström fick Baertling möjlighet till såväl separatutställningar som samlingsutställningar i Paris och i övriga världen, allt i regi av den skickliga Denise René. Oga tillkom 1960 och ställdes ut på Baertlings separatutställning 1962 hos Galerie Denise René i Paris. 1963 blev Baertling utvald att representera Sverige på VII Biennalen i Sâo Paulo. Oga blev ett av de konstverk som sändes till Brasilien och som bidrog till att ge Baertling berömmelse och uppmärksamhet i Sydamerika.
"OGA"
OGA av Olle Baertling är utförd 1960, Baertling målade under sin senare tid med hartsoljefärger. 1967 föreläste jag vid Columbia Univerity, New York, och var hemma hos Leif Sjöberg, där målningen hängde, ett verkligt praktstycke. Baertling gav gärna vänner, som hade lagt ned tid på att göra hans verksamhet känd, målningar. Leif Sjöberg var en tillgiven vän och gynnare till Baertling. Med poeten Auden översatte Leif Sjöberg prosa av Dag Hammarskjöld. Vid den här tiden brukade det sägas att Baertlings kompositioner hade trianglar. Han hade efter ett skede med verk omkring 1950 som anknöt till Mondrian och Doesburg under överläggningar med Herbin mer och mer reducerat sina kompositioner till ett minimum av element. Efter ett kort skede med verk av OP-ART-effekt (till exempel ”Danse Lyonaise, collection Tallroth), blev Baertlings verk präglade av svarta diagonaler i olika riktningar. Efter hand, på 1960-talet, fördes vinkelspetsade utanför bildytan. Baertling kallade denna kompositionsform för öppen form. Inget bildelement innesluts på bildytan. Allt förs vidare utanför bildytan, färgfälten ställs illusionistiskt i rörelse i betraktarens upplevelse av verket. För Baertling var denna kompositionsform i pakt med hans funderande över genomkorsande riktningar i universum. De svarta diagonalerna, som inte är linjerade utan påförda allra sist vid målningen och ofta svart bågformade, så kallade sabellinjer. Jag såg dem som efterbilder till laserstrålar.
OGA är en av de viktigaste målningarna av Olle Baertling i det näst sista skedet av hans måleri. Jag försökte ta reda på om hans titlar hade någon speciell innebörd (tidpunkt för målning, färger som nyttjades, stående på högkant eller liggande och så vidare) men lyckades under många samtal aldrig få besked av konstnären. Jag tror inte någon annan vet hur Baertling tänkte sig innebörden i taveltitlarna.
Om verket finner en ny ägare, lyckoönskar jag denne (denna).
Teddy Brunius
Fil dr, professor emeritus
(september 2010)
Olle Bærtling was born in Halmstad in Sweden and is most notable for his painting and sculpture. Bærtling studied like Bengt Lindström in Paris for André Lhote and Fernand Léger. His first exhibition took place in Stockholm in 1949. Bærtling works foremost in a geometric, non-figurative style, approaching his art as a scientist would his research. In 1956 Bærtling discovered his open form, the open trangle with sharp angles which express speed. When in 1956 he positioned the apex of the triangle beyond the boundaries of the frame, the canvas became merely a segment of an event occurring beyond our visual field. The sense of speed is emphasized by the colour, which gives the impression of higher velocities the closer to the triangle’s apex. Black outlines are strong characteristics of Bærtling’s art, while they may seem straight, they actually bend inwards towards the large fields, counteracting their outward pressure. Colour was also essential to Bærtling’s work, whereby it was imperative that they could not be found in nature and were not associated to any form or object. Thus Bærtling only utilised secondary colours: violet, orange, green, and Bærtling-white (a week green-tinted colour). His open form is most evident in the sculptures he made from 1958 onwards. Bærtling consistently delved into the interplay between colors and shapes, remaining unaffected by external artistic trends throughout his life. Today, we can see how artists such as Ann Edholm have been inspired by Bærtling's creations.
Read more