"Force Noir, Blanc, Rouge"
Signerad Baertling och daterad 1953 a tergo. Duk 130 x 81 cm.
Konstnärens familj
Galerie Bel’Art
Privat samling, Stockholm
Galerie Bel'Art, Stockholm, ”Den tidiga abstrakta perioden 1949-1954”, 2007, avbildad i katalog.
Galerie Bel'Art, Stockholm, ”Konkret realism”, 2010.
Målningen FORCE NOIR BLANC ROUGE utförde Olle Baertling i ett skede med ett stort färgfält – svart i denna målning – med omkringliggande triangulära fält. Samtidigt med utförandet av målningen 1953 samarbetade han med Astrid Sampe att göra textila dekorationer för Nordiska Kompaniet. Han utförde flera målningar och litografier med variationer av denna kompositionsform. Baertling har ännu inte låtit färgfälten inneslutas i svarta diagonalkonturer. Färgerna som är tre stycken bidrar i mötet till skimrande efterbildseffekter. Om ögat följer grämslinjen till det blåvita fältet och till det röda fältet uppstår i synupplevelsen en vibrerande ljusare nyans. Samtidigt arbetar Josef Albers med sådana färgstudier. Baertling kände inte till detta, men han var i början av 1950-talet en oberoende pionjär för det som senare skulle kallas för OP-ART.
Om man ska placera verket i Baertlings skaparperioder är detta verket skapat just när idén om ÖPPEN FORM började föresväva konstnären. Varje del av kompositionen förs ut i ramkanten. Ingenting är inneslutet på bildytan.
Denna praktfulla målning bör höra hemma i ett museum. Köparen lyckönskas av
Teddy Brunius
Fil dr, professor emeritus
(september 2010)
Olle Bærtling föddes i Halmstad i Sverige och var verksam som målare och skulptör. Bærtling studerade likt Bengt Lindström i Paris för André Lhote och Fernand Léger. Hans första utställning ägde rum i Stockholm 1949. Bærtling arbetade främst i en geometrisk, nonfigurativ stil. Baertling förhöll sig till sin konst som vetenskapsmannen till sin forskning. 1952 fann Baertling sin öppna form, den öppna triangeln med spetsig vinkel som uttrycker hastighet. När han 1956 placerade vinkelspetsen utanför duken blev bilden ett utsnitt av ett händelseförlopp som äger rum utanför vårt synfält. Farten är högre, det understryks av färgen som ger intryck av större hastighet närmare triangelspetsen. De svarta konturerna är bärande i Baertlings konst. De ser raka ut men böjer sig i själva verket inåt mot de stora fälten, vilkas utåtgående tryck annars skulle få dem att bågna. Även färgerna är väsentliga, det är viktigt att de inte återfinns i naturen och inte heller kan ge association till någon form eller föremål. Så småningom använde Baertling bara sekundärfärger: violett, orange, grönt och Baertlingvitt (en svagt gröntonad färg). Tydligast framträder hans öppna form i de skulpturer som han gjorde från och med 1958. Med konsekvens fördjupade sig Baertling i färgernas och formernas inbördes förhållande och förblev under hela sitt liv opåverkad av de yttre konsthändelserna. Idag kan man man se hur konstnärer som exempelvis Ann Edholm har inspirerats av Bærtlings skapande.
Läs mer