Östlihn förde noga bok över de fasader och hus som hon fotograferade och som låg till grund för hennes målningar. Under denna period var det många hus som revs för att ge plats åt höghusen i New York City. Då Östlihn promenerade runt i staden med sin kamera kom hon att dokumentera en storstad i förvandling genom sina stiliserade målningar av husfasader.
Auktionens målning är del av Wall-serien som kom till under 1970-talet, där alla verken har i princip samma mått. Måleriet blir alltmer abstrakt, uppbyggt av vertikala och horisontella mönster och målningarna går ofta i tonerna tegelrött eller blått. Med Wall-serien skedde ett skifte till väggarna på hus som var på väg att rivas, som en slags ruiner.
Tankegångarna kan då även färdas till Clay Ketters ”Wall Paintings”. Det är ett avtryck från ett liv som varit.
Ur Anna Brodows recension i SvD av utställningen på Norrköpings konstmuseum 2003: "Barbro Östlihn målade hus. Hon var fascinerad av stadsrummets plana fasader och dess många arkitektoniska motiv. Här kunde hon lyfta fram ett krön eller ett fönster i en byggnad och låta det dominera duken i en stiliserad form tills det liknade ett tecken. Rivningshysterin på 60-talet i Stockholm och på Manhattan lämnade kvar hus med synliga spår av rivna byggnader. Här utgick hon från fotografier och målade strama kompositioner med vittring av postmodernism. Under de sista åren av sitt liv gjorde hon uteslutande abstrakta verk i en mönsterteknik som är karaktäristisk för henne.”