Richard Bergh

Richard Bergh intar, genom sin livsgärning, en särställning inom svenskt konstliv. Som son till konstnärerna Edvard Bergh och Amanda Helander föll det sig naturligt att söka sig till den konstnärliga banan, bl. a genom studier på Konstakademien i Stockholm (1878-1881), där han lärde känna Nils Kreuger och Karl Nordström. Vidare studier förde Bergh till Paris där han debuterade på Salongen 1883.
Omkring 1885 framträdde Bergh, tillsammans med Ernst Josephson och andra svenska konstnärer i Paris och Grez-sur-Loing, som motståndare till de konservativa strukturerna inom Konstakademien. Denna Opponent-rörelse kom att utvecklas till det året därpå grundade Konstnärsförbundet vilket fick oerhörd betydelse för konsten i Sverige under kommande år. Bergh utsågs till förbundets sekreterare och hade i dess styrelse sällskap av bl. a. Eugène Jansson och Nils Kreuger.
Från ett realistiskt plein-air måleri övergick Bergh till att, under inflytande av då rådande sekelskiftesstämningar, orientera sig mot ett mer nationalromantiskt eller symbolistiskt måleri. Detta märktes främst efter att Bergh omkring 1893 tillsammans med Nordström och Kreuger grundat den konstnärskoloni som gått till historien under namnet Varbergsskolan. Till Berghs många mästerverk hör några av Sveriges mest älskade konstverk som ”Vision. Motiv från Visby” (1894, Nationalmuseum), ”Riddaren och jungfrun” (1897, Thielska Galleriet) samt ”Nordisk sommarkväll” (1899-1900, Göteborgs konstmuseum).
Bergh är även hyllad för sina av psykologiska övertoner utmärkande samt gripande porträtt av bl. a ”Eva Bonnier” (1894, Nationalmuseum), ”August Strindberg” (1905, Bonniers porträttsamling) samt, inte minst, ”Gustaf Fröding” (1909, Bonniers porträttsamling).
Richard Bergh var en förgrundsperson inom svenskt konstliv under en lång tid och gjorde stora insatser för en yngre generation konstnärer genom den målarskola Konstnärsförbundet bedrev i Stockholm och där Bergh själv undervisade. 1915 blev han överintendent och chef för Nationalmuseum, där han inledde ett genomgripande, framgångsrikt omdaningsarbete som han var starkt engagerad i under sina sista levnadsår. Han var också en lysande skribent och ägnade sig flitigt åt att i artiklar och essäer behandla nya riktningar i tidens konstliv. Sin inställning till konsten formulerade han i ”Hvad vår kamp gällt” (1905), essäsamlingen ”Om konst och annat” (1908), och i skriften ”Konstmuseet som skönhetsvärld” slår han fast att "konstmuseet ska vara som ett skönhetens hem öppet för hela folket".

Bergh var även en av konstnärerna i Tyresökolonin som kring sekelskiftet kom att bli en tongivande sammanslutning i svenskt konstliv och det aktuella katalognumret är utfört under hans vistelse på Tyresö. En annan centralgestalt i gruppen var Prins Eugen som mellan åren 1894 och 1912 hyrde en sommarbostad av den originelle markisen Claes Lagergren på Tyresö slott. Kolonin har mest blivit känd för sina stämningsmättade Tyresömotiv som i motiv och tanke gav uttryck för naturromantiken- och mystiken vilken frodades kring sekelskiftet. Denna ibland bortglömda koloni förärades en utställning på Waldemarsudde 2013.