Vicke Andrén

Detta tidigare okända porträtt av Strindberg tillkom i samband med den s.k. Strindbergsfejden som uppstod i och med att Strindberg i artikeln Faraondyrkan i Aftontidningen den 29 april 1010, framförde kritik mot Karl XII och dennes beundrare och hävdade att den karolinske kungen hade varit "härsklysten till sjuklighet, kamplysten till galenskap". Porträttet finns således inte upptaget i T. Svedfelt, Strindbergs ansikte, 1948, T. Svedfelt, Om några Strindbergsporträtt och deras datering, i Meddelande från Strindbergssällskapet, 1961 nr. 28, A. Rasmussen, Strindbergsporträtt. Ett bidrag till Strindbergs ikonografi, 1986 eller G. Michanek, Strindberg i karikatyr och skämtbild. Hur vår störste författare hyllades och smädades i sin samtids skämtpress, 1998. Det finns inte heller upptaget i N. Forsgren, Ständigt denne Andrén: Vicke Andrén och en gränslös bildvärld, 2002.

Det var just i Karlstad där den aktuella teckningen är utförd som första reaktionen på Strindbergs artikel kom. Mauritz Hellberg, chefredaktör för Karlstads-Tidningen, ansåg i en ledare att Strindbergs angrepp berodde på avundsjuka. Denna kom att följas av en mängd artiklar och debattinlägg. Efter att Strindberg gått till öppen attack mot sin gamle rival Verner von Heidenstam och Svenska Akademien, bröt polemiken loss på allvar. Den kom att polariseras mellan radikala intellektuella och konservativa. Strindberg kom att angripa en stor del av det svenska etablissemanget, inkl. Sven Hedin och Oscar Levertin, militären och Kungahuset. Striden pågick i stort sett fram till Strindbergs död våren 1912 och den skulle under lång tid påverka synen på hans och 90-talisternas platser i litteraturen. För många (särskilt offentligt) blev det omöjligt att uppskatta både Strindberg och Heidenstam som författare efter 1910. I fråga om intensitet, våldsamma invektiv, antal inlägg och den uppmärksamhet som skapades från allmänheten är Strindbergsfejden den hårdaste kulturdebatt som förts i svensk presshistoria.

Andrén har utfört ytterligare ett porträtt av Strindberg vilket han baserade på det kända fotografiet Strindberg tog av sig själv i Gersau 1886. Andréns porträtt publicerades i Ny Illustrerad Tidning den 23 mars 1890 (Michanek, op. cit., s. 35 illustrerat). Som reportagetecknare verkade Andrén i Ny Illustrerad Tidning och i Idun, och hans illustrationer häri har beskrivits som "mera objektiva än våra pressfotografers snapshots". Som skämttecknare hittade man Andrén främst i Puck och Kasper, men även i Strix.