Olle Bonniér

Olle Bonniér föddes 1925 i Los Angeles. Han utbildade sig vid Tekniska skolan och studerade för Isaac Grünewald och gjorde flera studieresor till Europa. Bonniér utryckte sig nonfigurativt och var intresserad av färgernas och formernas dynamik. Han hade sitt stora genombrott med utställningen ”Ung konst” hos Färg och Form där dåtidens radikala ungdomar förenades i en intellektuell sammanslutning som kom att kallas ”1947 års män”. En något missvisande benämning eftersom det uteslöt den enda kvinnliga konstnären på utställningen, Randi Fisher. I övrigt deltog Lennart Rodhe, Karl-Axel Pehrson, Pierre Olofsson, Olle Gill, Lage Lindell, Armand Rossander och Uno Vallman samt skulptörerna Liss Eriksson och Knut Erik Lindberg. En handfull av deltagarna fokuserade på det rent konkretistiska, Bonniér var en av dem. Han målade till en början färgstarkt, och sedan med mer kontrasterande färger, ofta svart-vitt. Under 50-talet övergick han till ett mer poetiserande måleri. Olle Bonniér är tveklöst en av Sveriges främsta företrädare för konkretismen.