OLOF ARBORELIUS, olja på papper. Signerad.
Skogsdunge med mur; Italienska kusten. Bär inskription a tergo: "No8 O.Arborelius Stockholm". 13,5 x 23 cm.
Lagd på pannå. Smärre ytrispor.
Stockholm, Nationalmuseum, Olof Arborelius. Minnesutställning, 11 februari-10 mars 1943, nr.
Arborelius var i Rom hösten 1870 till hösten 1871. De en plein air studier han utförde i Rom och dess omgivningar kan med goda skäl betraktas som höjdpunkterna i hans konstnärsskap. Tidigare i Düsseldorf och senare i Sverige, är motiven avgörande för honom. I Italien är det ljuset, atmosfären och färgskimret som spelar en avgörande roll. Viggo Loos, Friluftsmåleriets genombrott i svensk konst 1860-85, 1935, s. 122 säger följande om dessa studier:
´Alfred Wahlbergs och Gustaf Rydbergs bilder utgöra en uvertyr till vårt friluftsmåleri. Till den uvertyren kunna med full rätt också räknas Arborelius´ italienska studier med sin koloristiska känslighet och sitt intensiva luft- och ljusstudium. I dem nådde konstnären under fransk påverkan en konstnärlig höjdpunkt.´
I katalogen till minnesutställningen över Arborelius på Nationalmuseum 1943, skrev F. Holmér följande om Arborelius´ oljestudier utförda i Italien:
´Hans skisser från medelhavskusten höra till de mest måleriska i hans tidiga produktion och kunna gott mäta sig med det bästa, som svenska artister överhuvud åstadkommit i Italien.´
Olof Arborelius var en svensk bildkonstnär född i Orsa. Han studerade på inrådan av Johan Fredrik Höckerts vid Konstakademien i Stockholm och var elev till Richard Bergh. Från akademien erhöll han resestipendium och besökte Düsseldorf, Paris, München och Rom, vid hemkomsten blev han ledamot. Arborelius var verksam som lärare vid Tekniska skolan, var ansluten till Opponenterna och deltog i konstnärsförbundets utställningar. Han är främst känd för sina landskap och genretavlor, inspirerade av Barbizonskolans måleri. Hans konst är realistisk i sitt uttryck och hans landskapsmotiv är hämtade från Dalarna, Bergslagen, Schweiz, Italien, Stockholm och västkusten.
Läs mer