Carl Kylberg
CARL KYLBERG, akvarell, osignerad.
Föreställer blek dam i orange hatt och balettskor samt fyra röda kors, ej sign. Ca 120x150 cm
Denna bild tillhör en tidigare okänd bildserie av Carl Kylberg, i vilken han tycks inspirerad av konsten att dö. I serien av bilder, ett experimentellt modernistiskt narrativ utan inbördes ordning, finner vi clowner med infernaliska skratt, familjer med hårt kopplade hundar, bleka tanter, röda kors och impressionistiskt storslagna skildringar av paradiset.
Det första decenniet under 1900-talet är viktigt för Kylberg och hans grundläggande filosofi. Under sin tid i Berlin beslutar han sig för att överge arkitektstudier till förmån för konstnärsyrket och gör sina första pasteller med bibliska motiv. I Göteborg under 1900-talets första år inspireras han av sin nära vän Ivar Arosenius. År 1906 arbetar han med August Strindberg och utför scenografi åt Intima Teatern och gör bland annat kopior på Arnold Böcklins målningar Livets och Dödens ö.
Möjligen har denna bildserie utförts som ett förslag på scenografi till August Strindbergs novell ”Taklagsöl”. Den skrevs år 1906, samma år som Kylberg hade Strindberg som uppdragsgivare. Strindberg planerade att sätta upp denna pjäs och engagerade flera av sina medarbetare. Berättelsen handlar om en konservator som ligger för döden och i förvirrade feberdrömmar blickar tillbaka på sitt liv.
I de scenografiska bilderna av Kylberg finner vi en serie monologer. Busar, helgon och nordiska korsfarare talar tyst. Deras miljö är generellt återhållen och med maximal enkelhet, intimitet och sparsmakade detaljer. Konturerna hos figurerna är gjorda med en svart yttre tuschlinje. Tekniken är enkel med en klar färgläggning och verken är målade med akvarellfärg på papper från en pappersrulle.
I motiven med vikingaskepp är havets böljande och meditativa skepnad närvarande och symboliserar resans betydelse. Idéer om människoödet som en färd, vilka man kan ana skall fungera som harmoniska passager i ett berättande, upprepningar i livet som kan tas om. I ett av verken får vi förstå att ju högre upp i trapphuset man befinner sig, desto närmare himlen är man.
Och i de Matisseinspirerade paradisen får vi en glimt av frid och harmoni, en total idyll, kanske som en lösning på en existentiell kris. En kris som också kan lösa sig i baren med en absintbutelj och i ett motiv skildrar Kylberg en person som trots sin gloria berusar sig. Kanske som en vilja att förmedla att det inte nödvändigtvis finns en motsättning utan snarare en likhet mellan en socialt missanpassad konstnär och en barmhärtig samarit.
/ Fredrik Anthony
Slitage och skador. Fuktfläckar, revor, veck efter rullning, gulnat papper, hål.
Konstnär
Carl Kylberg, född år 1878 och död år 1952, anses vara en av portalgestalterna i den svenska 1900-tals konsten. Han var elev vid arkitekturavdelningen på Berlins högskola och sedan elev för Carl Wilhelmson 1889 på Valands målarskola i Göteborg.
Kylberg slog igenom sent, debuterade som målare 1919 med Februarigruppen på Liljevalchs. Han blev känd för en större allmänhet först vid 50 års ålder, men fortsatte livet ut att vara omstridd som konstnär. Han hade en ständig konstnärlig antagonist i Isaac Grünewald och samma år som nazisterna i Tyskland satte in den avgörande stöten mot Entartete Kunst och i stort sett hela modernismen stoppade regeringen ett köp av målningen "Uppbrottet" för Nationalmuseum i Stockholm. Carl Kylberg sökte i sitt måleri uttryck för det själsliga, det universella och allmänmänskliga. Detta ”sökande” frammanade även en stark känsla av tidlöshet i hans målningar. Att Kylberg enträget sökte uttrycka detta är klart då han var upptagen av filosofiska och religiösa tankegångar kring människans existens, hennes liv och vandring här på jorden. I sina dagböcker kommenterar han löpande sitt måleri och där kan man finna nyckeln som belyser hans djuptänkande konstnärskap. För den unge Kylberg blev religionen först en begränsning, och via ett stipendium kunde han resa till Berlin där han stimulerades av den intellektuella miljön och kunde läsa litteratur som annars var strängt förbjuden i hans hem där religionen alltid var närvarande.
Senare i livet skulle Kylberg åter finna en väg tillbaka till religionen och i flera av hans målningar utgör det religiösa ett centralt motiv. Kylberg ansåg konstnären vara en visionär, som med kreativitet tolkar samtidens symboler och synliggör dem för andra.
Läs mer