Helene Schjerfbeck

Helene Schjerfbeck (1862-1946), ”Brevet”, 1893.

Många undrar säkert varför jag anser att 1893 är en mer passande datering för målningen ”Brevet”, trots att den tydligt är signerad 1894. I detta fall håller jag med de uppgifter man finner i Einar Reuters (H. Ahtela) skrifter och förteckning, eftersom 1893 är helt klart ett mer sannolikt år för målningens tillblivelse. År 1894 var Schjerfbeck vårterminen ledig från sin tjänst som vikarie på ritskolan. Hon reste troligtvis först till Wien för att måla av två verk och reste sedan vidare till Florens i slutet av mars. Man kan även skönja kompositionsmässiga likheter i ”Brevet” med Ilja Repins ”Den oväntade återkomsten” (1884), som Schjerfbeck mycket väl kan ha sett i verkligheten eller på bild då hon 1892 kopierade verk för Konstföreningens samlingar på Eremitaget i S:t Petersburg. Det är möjligt att den snirkliga signaturen på ”Brevet” är gjord av hennes bror Magnus Schjerfbeck, som lämnade in målningen till Åbo konstföreningens utställning i mars 1894.

Att ”Brevet” kom i arkitekten Magnus Schjerfbecks ägo beror troligtvis på att den brevläsande äldre kvinnan på målningen föreställer Helene och Magnus mor, Olga Schjerfbeck. Vid utställningen i Åbo var tavlan försedd med titeln ”Orlofssedel”, med vid utställningen på Stenmans konstsalong 1917 var målningen döpt till ”Budet”. Senare, i Schjerfbecks första biografier, fastställdes namnet till ”Brevet”.

I början av 1890-talet målade Schjerfbeck genremålningar och interiörer med människor i ett försök att bredda sina motiv, och därigenom bättre uppfylla publikens förväntningar. Den största av dessa interiörmålningar är ”Brevet”. Åbo Underrättelsers recensent, 13.4.1894, ansåg att målningens största merit var karaktärernas personliga ansiktsuttryck, men han saknade delvis en precisare detaljåtergivning.

För dagens betraktare är det mest intressanta i konstverket dess färgvärld i förhållande till Schjerfbecks övriga produktion i naturalistisk anda. Den röda bordduken i förgrunden dominerar och avgränsar utrymmet. Med hjälp av kaffeservisen och den skira virkade antimakassen på fåtöljen lyckas Schjerfbeck skapa en hemtrevlig stämning i ett begränsat utrymme. Detaljerna är i huvudsak avsiktligt diffust avbildade, med undantag av antimakassen, där tydligheten framträder som fokuserat i ett kameraobjektiv. Den brevläsande, svartklädda Olga Schjerfbeck är målningens klara mittpunkt medan den lilla bondflickan i dörröppningen ger målningens motiv dess berättande inslag. Interiörens bleka, vackra allmänbelysning för tankarna till det nordiska vinterljuset.

Leena Ahtola-Moorhouse