Bernhard Oscarsson

Målningen torde vara en av de sista kända vyerna av Norrström innan Strömbron uppfördes. Oscarsson kan mycket väl ha valt motivet utifrån detta faktum.

År 1928 byggdes en temporär pontonbro på platsen i samband med reparationsarbeten på Norrbro. Den nuvarande Strömbron togs i bruk den 22 november 1946 varefter trafiken mellan Kungsträdgårdsgatan och Skeppsbron slapp omvägen via Norrbro. Denna omläggning inkluderade även spårvagnstrafiken. Eftersom bron betraktades som en provisorisk lösning gjordes den mycket enkel och ingen möda lades ned på det estetiska. Efter en lång debatt i Stockholms stadsfullmäktige antogs broförslaget med 43 röster för och 39 emot. Eftersom det var tänkt som ett kortvarigt provisorium på cirka 10 år togs bron inte med i stadsplanen. I generalplanen för Stockholm från 1962 och 1967, föreslogs här en tunnel under Norrström, som skulle förbinda Strandvägen med Skeppsbron, den så kallade Blasieholmsvägen. Planen slopades senare i Cityplan 1977. Bron står därför fortfarande kvar, dess hållbarhet har kontrollerats med jämna mellanrum och varit över förväntan bra, vilket kunde konstateras vid senaste renoveringen 2007–2009.

Skulpturen på Strömparterren, den udde som är belägen i Norrström öster om Norrbro på Helgeandsholmen, är utförd av Carl Millles och restes 1926. Skulpturen gestaltar Esaias Tegnérs dikt "Sång till solen" och är känd som ”Solsångaren".

Oscarsson, född i Lids socken, Södermanland, var son till lantbrukaren Carl Oscar Carlsson och Augusta Kristina Larsson och från 1948 gift med Wilhelmina Essen. Han studerade vid Althins målarskola i Stockholm 1917-1918 och vid Konsthögskolan 1919-1921 där han även deltog i Axel Tallbergs etsningskurs. Han tilldelades kanslermedaljen 1920 och den kungliga medaljen 1921. Efter studierna företog han ett flertal studieresor till Frankrike, Italien och Spanien. Han medverkade i samlingsutställningar arrangerade av Uppsalagruppen, Fria gruppen, Sveriges allmänna konstförening och på Liljevalchs konsthall.