Beskriven i Harriet Hjorts bok "Paris, möten och minnen längs Seine": "Jag var 18 år när jag första gången sändes till Paris för att lära mig tala franska och ta pianolektioner. Det var 1927 på hösten. [........] Men utom till böcker gick det åt mycket pengar till modeller på modevisningar (hur jag nu kom in på dem utan presskort...). Hos "Jenny" köpte jag en cape av vitt skinn med foder av svart silkessammet och hos Lanvin en svart hellång klänning av vaxade tungor av svart sidentaft. Jag köpte den för att det frasade så magnifikt om den när mannekängen rörde sig över golvet. Den frasar än, men nu i en garderob i väntan på att bli modern igen eller om något av barnbarnen vill ha den och klä sig i... [....] På den tiden dansade man vals, foxtrot och tango. Där kunde jag bära min frasande Lanvinklänning eller den handbroderade vristlånga klänning av ljusblå organdi och spets som jag inte heller kunnat motstå på någon stor modellvisning. De har förresten båda följt mig genom livet; den blå bar jag på min första förlovning, den vaxade på min andra" (sid 27-32).