"Dansen"
Signerad L. Cronqvist och daterad -84. Duk 172 x 160 cm.
Korrekt datering är -84.
Galerie Belle, Västerås.
Sivert Oldenvi Collection
Galleri F15, Moss, Norge, "Lena Cronqvist, januari 1987.
"Lena Cronqvist retrospektivt och aktuellt", Konstakademien, Stockholm; Västerås Konstmuseum; Galerie Belle, Västerås; Länsmuseet Gävle; Skövde Konsthall; Västerbottens museum, Umeå; Sundsvalls museum.
Nordens hus, Reykjavik, "Lena Cronqvist", 18 juni, 1988.
Värmlands museum, "Lena Cronqvist retrospektivt", 18 januari, 1992.
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Lena Cronqvist", 1994, kat. nr. 135.
Sveriges Allmänna konstförening, "Lena Cronqvist", 1997, utställningskatalog, sid. 45.
Lena Cronqvist har under ett helt konstnärsliv konsekvent och nyfiket utforskat vad det egentligen innebär att vara människa. Hon har skildrat människan i dess mest utsatta situationer, från det skyddslösa spädbarnet till den åldrade mannen på sin dödsbädd. Däremellan har hon skulpterat med färgen och målat barnens lek, de vuxnas tafatta försök till ömhet och deras längtan efter kärlek, och med sig själv som modell har hon ifrågasatt jaget och individens roll gentemot det kollektiva. Cronqvist har en säregen förmåga att spränga och sammanfoga gränser mellan det inre rummet och den yttre verkligheten, den egna upplevelsen och den allmänna historieskrivningen, det högst personliga och det allmängiltiga. Återkommande genom åren har också i konstnärens oeuvre funnits en ironisk klang, som om Cronqvist är mån om att visa att det hon skapar trots allt bara är bilder och att verkligheten finns utanför dem. 1984 såg Cronqvist två dansföreställningar med den tyska koreografen Pina Bausch och hennes trupp Wuppertal Tanztheater när de besökte Stockholm. Mötet med dansen och den totalupplevelse det innebar för Cronqvist blev avgörande för en serie nya målningar. Från att ha målat avskildheten och särskildheten innebar dessa verk ett prövande i interaktion där gestalterna närmar sig varandra, de vidrör varandra, dansar och kysser varandra. I den aktuella målningen "Dansen" möter vi en dansande kvinna med sex åskådare som med olika uttryck bemöter kvinnans rörelse. Alltsedan debuten 1965 på Galerie Pierre i Stockholm har Lena Cronqvist kompromisslöst och konsekvent fortsatt att både i måleri, och senare även med skulptur, närma sig det mänskliga mysteriet.
Lena Cronqvist är född och uppvuxen i Karlstad. Konstintresset vaknade tidigt och hennes första studier ägde rum i England, vid Bristols Konstskola. Väl hemkommen därifrån upptog hon studier vid Konstfack men hon lämnar efter en tid denna institution för att gå vidare till Konstakademin då hon sökte större utrymme för att kunna utveckla sitt måleri. Just "Måleri" i ordets mer traditionella bemärkelse handlar det om när man synar Lena Cronqvists måleri. Förvisso är hon en konstnär i den stora moderna traditionen med Edvard Munch och Francis Bacon som inspirationskällor men hennes konsthistoriska referenser är många och kärleken till "hantverket" går inte att ta miste på. Lena Cronqvist är en mycket driven "kolorist" och excellerar inte sällan i de mest osannolika färgkombinationer - få har väl lyckats måla så varmt och så kallt på samma gång som Lena Cronqvist. Hennes motivvärld ter sig för många mycket utmanande och alltför privat. Hon använder ofta sig själv som modell - gärna i vardagliga situationer som laddas med skarp psykologisk karaktär. Hennes "madonna-bilder" från 1970-talet är ett bra exempel på detta. Hon vänder också våra blickar bort från det konventionella, inte minst är hennes sätt att porträttera och avbilda flickor spännande. Hos Lena Cronqvist är flickorna fula, elaka och allmänt obehagliga - en mycket stark kontrast till hur flickor vanligtvis framställs och framställts genom konsten. Under senare år har Lena Cronqvist arbetat med att utforska åldrandet med sig själv som modell - hon är en konstnär som ständigt söker nya, mycket mänskliga teman. Hon är även en mycket skicklig skulptör och flera av hennes bronsskulpturer har sålts för ansenliga summor på auktionsmarknaden. Lena Cronqvist har även en fin grafisk produktion, av vilken den s k "Strindbergsmappen" är den mest kända. Till hennes mest kända verk hör bl a "Trolovningen" - en parafras på Jan van Eycks ikonografiskt symboltyngda målning "Arnolfinis Trolovning". Det är konstnären och maken Göran Tunström som är huvudpersonerna och symboliken är minst lika tung men bär helt andra betydelser; hos van Eyck finns en hund = trogen, den är hos Lena Cronqvist ersatt med en katt = går sin egen väg!
Läs mer