"Flickor, katt och docka"
Signerad Lena Cronqvist och daterad 1990. Duk 150 x 100 cm.
Galleri Lars Bohman, Stockholm
Sivert Oldenvi Collection
Liljevalchs Konsthall, Stockholm, "Lena Cronqvist", 1994, kat. nr. 186.
Göteborgs konstmuseum, Göteborg, "Lena Cronqvist. Retrospektivt. Måleri skulptur teckningar", 22 oktober – 30 november 1994.
Ingela Lind, "Lena Cronqvist målningar", 1994, avbildad sid. 166.
I början av 1980-talet kommer flickorna in som motiv i Lena Cronqvists bildvärld, men det är främst under åren 1990-1994 som de små flickorna dominerar motiven. Oftast är det inga snälla små flickor, som hon återger i både måleri och skulptur. De kan visserligen vid första anblicken likna idealbilder av barn. De visar sig dock snart vara nog så skräckinjagande, när de hanterar de olika föremålen som glider ut och in i Cronqvist måleri alltsedan början av 1970-talet.
Som ett eko från det förflutna spelas minnen, drömmar och förbjudna tankar upp på stora dukar. Betraktarens fantasi är det enda som sätter gränser för vad man egentligen kan tolka in i Cronqvists bildvärld, ett måleri som utmanar, upprör, kittlar och förför på samma gång som det skrämmer.
Cronqvist återvänder ständigt till barndomen och det inte helt okomplicerade förhållandet till föräldrar och syskon. Hennes målningar som föreställer små flickor befinner sig långt från Carl Larssons familjeidyll. De andas främlingskap, kluvna känslor och ibland en hänsynslöshet som vi inte brukar förknippa med barndomen. Dukarna är fyllda av småflickor: flickor som badar, flickor som leker med dockor, flickor som försöker dränka varandra. Allt detta utför de utan att röra en min. Med nyfiken blick utforskar de världen utan några vuxna närvarande. Barn kan vara grymma för att i nästa stund leka fridfullt med varandra.
Flickorna på bilden är mitt uppe i en lek. Genom den oskyldiga leken formas barnet in i vuxenvärlden, tränas för att hantera sociala situationer och relationer. Det är i psykets gränsområden som Cronqvist med så stor skicklighet rör sig. I gråzonen mellan det tabubelagda och det accepterade. Genom sin personliga konst ger hon oss allmängiltiga bilder där vi alla kan känna igen oss.
Lena Cronqvist är född och uppvuxen i Karlstad. Konstintresset vaknade tidigt och hennes första studier ägde rum i England, vid Bristols Konstskola. Väl hemkommen därifrån upptog hon studier vid Konstfack men hon lämnar efter en tid denna institution för att gå vidare till Konstakademin då hon sökte större utrymme för att kunna utveckla sitt måleri. Just "Måleri" i ordets mer traditionella bemärkelse handlar det om när man synar Lena Cronqvists måleri. Förvisso är hon en konstnär i den stora moderna traditionen med Edvard Munch och Francis Bacon som inspirationskällor men hennes konsthistoriska referenser är många och kärleken till "hantverket" går inte att ta miste på. Lena Cronqvist är en mycket driven "kolorist" och excellerar inte sällan i de mest osannolika färgkombinationer - få har väl lyckats måla så varmt och så kallt på samma gång som Lena Cronqvist. Hennes motivvärld ter sig för många mycket utmanande och alltför privat. Hon använder ofta sig själv som modell - gärna i vardagliga situationer som laddas med skarp psykologisk karaktär. Hennes "madonna-bilder" från 1970-talet är ett bra exempel på detta. Hon vänder också våra blickar bort från det konventionella, inte minst är hennes sätt att porträttera och avbilda flickor spännande. Hos Lena Cronqvist är flickorna fula, elaka och allmänt obehagliga - en mycket stark kontrast till hur flickor vanligtvis framställs och framställts genom konsten. Under senare år har Lena Cronqvist arbetat med att utforska åldrandet med sig själv som modell - hon är en konstnär som ständigt söker nya, mycket mänskliga teman. Hon är även en mycket skicklig skulptör och flera av hennes bronsskulpturer har sålts för ansenliga summor på auktionsmarknaden. Lena Cronqvist har även en fin grafisk produktion, av vilken den s k "Strindbergsmappen" är den mest kända. Till hennes mest kända verk hör bl a "Trolovningen" - en parafras på Jan van Eycks ikonografiskt symboltyngda målning "Arnolfinis Trolovning". Det är konstnären och maken Göran Tunström som är huvudpersonerna och symboliken är minst lika tung men bär helt andra betydelser; hos van Eyck finns en hund = trogen, den är hos Lena Cronqvist ersatt med en katt = går sin egen väg!
Läs mer