Carl Fredrik Hill

Föreliggande katalognummer har inte, med 100 procents säkerhet, kunnat beläggas i någon av katalogerna över Carl Fredrik Hills utställningar. Den synes även ha förbisetts av författarna till den tillgängliga litteraturen över konstnären. Lyckligtvis är den såväl signerad som daterad vilket underlättar när det gäller att placera in målningen i ett sammanhang. Dateringen (-75) visar att målningen är tillkommen på fransk mark relativt snart efter konstnärens ankomst till landet i fråga.

Den franske mästaren Corots inflytande framstår tydligt i den stämningsfulla skogsinteriören där Hill främst strävat efter att framkalla en poetisk, rofylld stämning, med silverglittrande reflexer över det mörknande vattnet. En återkommande kompositionsdetalj i Hills måleri utgörs av den ensamma figuren (troligtvis en kvinna) vilken, med ryggen vänd mot betraktaren, ses vandra längs strandkanten där vattenspegeln lyses upp något av dunkelt skimrande näckrosor. Ovan gestalten tornar ett massivt och tätt grenverk upp sig som hindrar det sparsamma kvällsljuset från att nå ner till undervegetationen.

Relativt snart efter ankomsten till Paris och Barbizon kom Hill i kontakt med de samtida målarna Paál och Munkácsy. Dessa två var, liksom Corot, företrädare för en konstriktning inom landskapsmåleriet vilken brukar kallas luminarismen. I "Konstrevy", nr 5, 1949 skriver dåvarande förste intendenten vid Nationalmuseum Carl Nordenfalk (med anledning av det årets stora Hill-utställning på museet) en artikel ("Luminarismen. Ett stilbegrepp som råkat i glömska") om Hills koppling till denna riktning. I artikeln anför Nordenfalk ett uttalande av konstnären Max Liebermann (även han vän till Hill i Frankrike på 1870-talet) i dennes vänskrift om konstnären Jozef Israels: "Israels älskar skymningen då föremålens konturer flyta samman; han föredrar det insvepta framför det bestämda, aftonstundens drömmande stämning framför det klara solskenet, det hemlighetsfulla som låter oss mera ana än se".

Bättre kan denna riktning ej karakteriseras skriver Nordenfalk, med rätta. Beskrivning stämmer även oerhört bra in på Hills måleri från den här tiden. Liebermann har säkerligen också haft stor del i Hills hastigt uppflammande kärlek för luminaristernas målsättningar. Nordenfalk anser Hill och Paál vara två av de främsta representanterna för denna riktning inom franskt måleri omkring 1875 och det bevarade materialet från Hills första parisår visar en rad exempel på hur djupt förankrad han var i denna klärobskyrbetonade målningsstil. Hill fann hos luminaristerna anknytning till den natursyn som präglade hans arbeten från det sista året på Konstakademien i Stockholm och som han på ett märkvärdigt sätt kom att utveckla på fransk mark.

Som en avslutande parentes kan påtalas de beröringspunkter som finns mellan föreliggande målning och "Höstlandskap. Afton i Fontainebleau" (signerad C. F. Hill och daterad -75, olja på duk 39 x 59 cm, Malmö Konstmuseum) där såväl komposition som palett samverkar på ett sådant sätt att målningarna kan ses som pendanger alternativt vidareutvecklingar av samma motiv.