Eduard Wiiralts absurda figurkompositioner och karakteristiskt, expressionistiska stil är lätt att känna igen. Auktionens samling skapades under Wiiralts tid i Tallinn, och de många cafébesöken som han och hans vänner gjorde. Wiiralt tecknade på allt som fanns till hands – cigarettpaket, tändsticksaskar, skisspapper, tidningsurklipp med mera. Teckningarna är både ironiska och lekfulla, men kommenterar även samtidens politiska skeenden. Materialet gavs som gåva från Wiiralt till en av vännerna, som sedan tog med sig teckningarna som en av få tillhörigheter vid flykten från Estland till Sverige 1944. De har sedan dess gått i arv inom familjen till nuvarande ägare.
Välkommen att utforska samlingen och lägg bud på dina favoriter.
Läs mer
Eduard Wiiralts absurda figurkompositioner och karakteristiskt, expressionistiska stil är lätt att känna igen. Auktionens samling skapades under Wiiralts tid i Tallinn, och de många cafébesöken som han och hans vänner gjorde. Wiiralt tecknade på allt som fanns till hands – cigarettpaket, tändsticksaskar, skisspapper, tidningsurklipp med mera. Teckningarna är både ironiska och lekfulla, men kommenterar även samtidens politiska skeenden. Materialet gavs som gåva från Wiiralt till en av vännerna, som sedan tog med sig teckningarna som en av få tillhörigheter vid flykten från Estland till Sverige 1944. De har sedan dess gått i arv inom familjen till nuvarande ägare.
Välkommen att utforska samlingen och lägg bud på dina favoriter.
Eduard Wiiralt inledde sin konstnärliga bana med att studera grafik vid konstfackskolan i Tallinn 1915–1918 och studerade sedermera 1919 för skulptören Anton Starkopf vid konstskolan Pallas. Vid sidan av skulpturstudierna fortsatte han sina grafikstudier på egen hand. I början av 1920-talet reste han till Dresden med tanke att fortsätta sina skulpturstudier vid konstakademien men insåg under utbildningen att intresset låg mer i den grafiska konsten. I Dresden väcktes även intresset för exotiska motiv och han bedrev studier i den zoologiska trädgården och Wiiralt fördjupade sina studier i olika grafiska tekniker. När han återvände till Tartu 1924 anställdes han som lärare vid konstskolan varvid han vid sidan av sitt arbete även var verksam som bokillustratör.
1925 flyttade Wiiralt till Paris och var bosatt där fram till 1939. Under dessa år etablerade han sig som en internationellt känd grafiker som med stor skicklighet bemästrade ett flertal grafiska metoder. Under 1920-talet och några år in på 1930-talet präglades hans produktion av expressionism och surrealism och motivvalen präglades till stor del av storstadslivets avigsidor sedda med efterkrigstidens pessimism. Man kan även se ett visst släktskap med Hieronymus Boschs konst och grafiken från 1500-talet. Det var under denna period han skapade sitt mest kända grafiska motiv, "Põrgu" (Hell).
Under 1930-talet förändrades Wiiralts stil mot ett mer klassiskt uttryck som nådde sin kulmen efter en resa till Marocko 1938–1939. Resan resulterade i en rad känslomättade människo- och naturskildringar. 1939 återvände han till Estland men produktionen från denna period är sparsam utan någon tydlig inspirationskälla varvid han 1943 reste vidare till Österrike och Tyskland. I samband med Andra Världskrigets slut vistades Wiiralt en period i Sverige. I Sverige utförde han periodvis målarresor i Lappland tillsammans med Eduard Ole och medverkade i ett flertal utställningar med baltisk konst, bland annat på Värmlands museum 1945, Liljevalchs konsthall 1946 samt Malmö och Göteborg 1952. Efter tiden i Sverige reste han tillbaka till Paris 1946, varvid han levde fram till sin död.