Helene Schjerfbeck

Helene Schjerfbecks barndom präglades av förstämning. Hennes far Svante Schjerfbeck dog redan 1876 i tuberkulos och modern Olga fick kämpa med ekonomiska svårigheter för att försörja Helene och hennes storebror Magnus. Därtill led hon av en svår höftskada förorsakad av ett fall som barn.

Hennes konstnärliga begåvning upptäcktes tidigt och hon inledde sina konststudier vid Finska Konstföreningens Ritskola redan år 1873, som endast 11 år gammal. Hon blev snabbt tekniskt mycket skicklig, var exceptionellt produktiv och tillägnade sig snart en särpräglad konstsyn.

Den rådande inskränkta kvinnosynen, som inte såg med blida ögon på kvinnors självständiga skapande, förmörkade dock hennes tidiga konstnärsbana och det blev inte bättre av att modern förhåll sig reserverat till hennes måleri.
Efter avgångsbetyget 1877 vid ritskolan fortsatte hon i Adolf von Beckers privatakademi. Schjerfbeck uppskattade von Becker storligen och hon ansåg att han gav henne en solid grund att stå på i den fortsatta karriären.

I den nu till salu varande målningen ”Studentmössan” från 1879 kan man upptäcka mycket som stod Helene Schjerfbeck varmt om hjärtat. Studentmössan och det slitna majfestprogrammet kan ses som symboler för utbildning och framåtsträvan som hon värderade högt. Det röda tygstycket ger en dramatisk effekt, men kan även hänvisa till det arbetande folket och kampen för jämlikhet. Tvärs över ligger en träpinne som ger målningen balans och förmedlar ett intryck av kontinuitet. De gråa handskarna för tankarna till vissnande blommor. Alla föremålen skildrar en ung människas mångbottnade tankevärld och understryks av den neutrala, gråa fonden.

Följande år reste Schjerfbeck till Paris för att studera med stöd av senatens stipendium. Vid denna tid uppkom bland annat ”Sårad Krigare” och Wilhelm von Schwerins död”, målningar som tillhörde en manlig erfarenhetssfär och föga passande för kvinnor. Experimenterandet och de starka naturalistiska elementen väckte också bestörtning bland allmänheten. Trots sin särartade begåvning fick Helene Schjerfbeck känna sig som en främling i det finländska konstlivet. Det dröjde ända till 1917, i samband med en separatutställning i Stenmans Konstsalong, som hon erhöll den uppskattning hon förtjänade.