Fabergé, Brosch, silverplatina, guld, rosenslipade diamanter, rubiner. Design Alma Pihl, Petrograd 1914.

Historien bakom denna brosch är fascinerade. Emanuel Nobels yngre syster Marta Nobel-Oleinikoff (1881–1973) var utbildad kirurg, vilket inte var ett vanligt yrkesval för en ung kvinna tillhörande överklassen under tidigt 1900-tal, men Marta var en driven ung kvinna som gick sin egen väg. Vid 24-års ålder gifte hon sig med den 17 år äldre läkaren Georgii Pavlovich Oleinikoff, som hade stött Marta i hennes studier inom kirurgi vid Medicinska Institutet för kvinnor i S:t Petersburg.

Vid Första världskrigets utbrott förenade familjen Nobel sina krafter för att stöda fosterlandet, och ett sjukhus för sårade soldater från fronten grundades. Nobelsjukhuset var beläget i Folkets hus på Lesnoi Prospekt, en byggnad som ursprungligen byggts för att inhysa de anställda vid familjen Nobels fabriker. I och med detta krävdes inga omfattande åtgärder för att göra om byggnaden till ett sjukhus. Cirka 150 patienter vårdades i två stora salar och i de mindre rummen i byggnaden inhystes kontor, operationssalar, röntgen och bagagerum. Den unga Marta Nobel-Oleinikoff utnämndes till överläkare på sjukhuset. Fyra hängivna unga kvinnor arbetade som kirurger tillsammans med Marta: Vera Andreevna Moltianov, Masia Skarovna Freiberg, Alice Iakovlevna von Dehn (född Hoffmann) och Vera Petrovna Morell. Dessa fyra unga kvinnor saknade erfarenhet och djupare kunskap inom sitt yrke, men anställdes trots detta då de erfarna kirurgerna hade kallats till fronten. Trots frånvaron av erfarenhet tog de unga kvinnorna sig modigt an det utmanande arbetet. Sjuksköterskorna som anställdes var utbildade på Kauffmanns Röda Korsets sjuksköterskeskola, men de flesta hade i all hast utbildats som ”krigssystrar” i och med krigets utbrott och bristen inom branschen. men även de var hängivna i sitt arbete och tog sig an utmaningarna.

När Marta Nobel-Oleinikoff och hennes medarbetare brådskande behövde hjälp omplacerade professor Zeidler, chefen på kirurgiska avdelningen på Medicinska Institutet för kvinnor, sin närmaste assistent för att hjälpa Marta. Men det behövdes även hjälp med att organisera det praktiska arbetet på sjukhuset, vilket inte fanns att finna i Petrograd. Professor Zeidler kontaktade därför Elda Sofia ”Sonja” Koreneff (1872–1960), huvudsjuksköterskan vid Kirurgiska sjukhuset i Helsingfors, som kom till undsättning. Hjälpen som Sonja Koreneff kunde bistå med var av stort värde och Nobelsjukhuset fick en lysande start. Sjukhuset specialiserade sig inom benfrakturer och rehabilitering genom sjukgymnastik och ler- och massagebad, vilka gav väldigt goda resultat.

Som tack för hennes betydelsefulla konsultationsarbete på Nobelsjukhuset fick Sonja Koreneff en vacker snökristallbrosch med ett rött kors i rubiner. Gåvan var uppskattad och både Sonjas familj och hela sjuksköterskekåren i hennes hemland Finland minns Sonja och hennes insatser med värme. Koreneff grundade senare en institution för utbildning av sjuksköterskor och avslutade sin karriär som chefssjuksköterska vid Helsingfors största sjukhus, Maria sjukhus.

Text Ulla Tillander-Godenhielm.
Från katalogen för uställningen Unknown Fabergé: New finds and re-discoveries på The Museum of Russian art i Minneapolis, USA år 2016. Sida 82.