Akseli Gallen-Kallela

Tuija Wahlroos, museichef, Gallen-Kallela Museet

Akseli Gallen-Kallela: Katt och hund (1890-talet)

Jag har en tavla till dig, om du inte vill ha den ger jag bort den till Hagelstams konsthandel. Den visar en idiotisk hund och en finurlig katt mittemot varandra, på var sin sida av ett dike, på ett snöbetäckt fält, storleken cirka 40 x 65 cm. (Akseli Gallen-Kallela – Ernst Tilgmann 25.3.1897) [1]

Jag gläder mig när jag tänker på min tavla, för jag vet ju att till och med mästaren Gallén kan bli intresserad och road "av den idiotiska hunden och den finurliga katten". (Ernst Tilgmann – Akseli Gallen-Kallela 28.3.1897) [2]

Akseli Gallen-Kallelas och Ernst Tilgmanns brevväxling kastar ljus över tillkomsten av målningen Katt och hund som sällan visats och som är föga känd. Det som var gemensamt för männen var framför allt ett professionellt intresse för att trycka bilder, och i brevväxlingen är det tal om både tekniska nyanser i konstgrafiken och frågor som hänför sig till konsttrycksbilder. Tilgmann arbetade i företaget F. Tilgmanns Bok- & Stenstryckeri samt kemigrafi som hans far Ferdinand Tilgmann hade grundat. Han hade varit i Tyskland och Österrike och hämtat kunskaper om tidens progressiva konsttrycksteknik, heliogravyren. Fastän Gallen-Kallelas heliogravyrportfölj utkom först under åren 1912–1914, berättar brevväxlingen hur det redan på 1890-talet dryftades hur konstverk kunde göras till högklassiga tryckta bilder: i brevet diskuteras ett provtryck som gjorts av målningen Sampo smides. Eftersom Tilgmann dessutom skickade material som behövs för att göra grafik till Gallen-Kallela, är det möjligt att Katt och hund är en betalning för den hjälp som konstnären fick och för annat planerat samarbete.

En av Leonard Bäcksbacka år 1931 skriven notis i brevets marginal hänvisar till tillkomsten av Katt och hund. Enligt den skulle Gallen-Kallela ha berättat att målningen tillkommit i Korso år 1890. Det är inte fullständigt klart varifrån uppgiften härstammar, eftersom notisen har skrivits efter konstnärens död. Å andra sidan kan man av brevväxlingen från år 1897 också få den uppfattningen att verket ännu bearbetades på den tiden. Verket är i alla fall ett intressant undantag i konstnärens produktion på 1890-talet. Katten är visserligen en bekant gestalt från konstnärens tidigare verk Gumma och katt (1885) och Fägård med granar (1887), men arrangemanget med en jakthund mittemot representerar en mera sällsynt avbildad motivkrets med enbart djur. Till exempel känner man från 1880-talet verk där människa och djur är arrangerade mittemot varandra, till exempel katt, ko, tupp och kråka. Med sin egen beskrivning ger Gallen-Kallela djuren på målningen en karaktärisering som man kan bygga en historia av, om man så vill. Verket placerar sig i konstnärens realistiska stilriktning, situationens vardaglighet ökas av att händelsen placeras i ett molnigt landskap med bara lite ljus. Horisonten ligger lågt och bildytan tas i besittning av ett snöbetäckt fält och grässtrån som sticker fram ur snön.

Under den senare delen av 1890-talet målade Gallen-Kallela flera vintermotiv och landskap enkom i syfte att förtjäna. Efter det att Symposion (tidigare Problemet 1894) som väckte uppståndelse och ogillande konstaterade han att han "gått ur mode", och att det var svårt att förtjäna sitt levebröd. Samtidigt tillkom emellertid de mest kända Kalevala-motiven i konstnärens produktion samt viktiga experiment inom det konstindustriella området. Även konstgrafik och de möjligheter den erbjöd intresserade honom och samarbetet till exempel med Ernst Tilgmann berättar hur och med vilka satsningar konstnären garanterade sitt eget arbete och dess utvecklingsmöjligheter.

[1] Akseli Gallen-Kallela – Ernst Tilgmann 25.3.1897. Kopia. GKM.
[2] Ernst Tilgmann – Akseli Gallen-Kallela 28.3.1897. GKM.