MARIE-LOUISE EKMAN, färgserigrafisk affisch, "På toaletten/Aftonsnabeln", 1969.
Bladstorlek 100 x 70 cm. Oramad.
Oramad. Mindre rullveck. Veck i samtliga hörn. Rester från tidigare montering a tergo. Rispor. Fläckar.
Collection Jan & Dagny Runnqvist/Galerie Bonnier, Lausanne/Gèneve.
Moderna Museet, Stockholm, "Marie-Louise Ekman", 17 juni-17 september 2017, ett annat exemplar av affischen utställt.
Tone Hansen & Maria Lind (red.), "No Is Not an Answer: On the Work of Marie-Louise Ekman", 2013, motivet avbildat uppslag i färg, sid 184-185; Klas Gustafson, "Marie-Louise Ekmans två liv", 2015, motivet omnämnt sid 271 samt avbildat helsida i färg, sid 266; "Marie-Louise Ekman", utställningskatalog Moderna Museet, 17 juni-17 september 2017, motivet omnämnt sid 240 samt
avbildat helsida i färg sid 23.
Denna affisch, vilken har kommit att framstå som ett ikoniskt verk av konstnären, är ofta reproducerad i översiktsverk vilka beskriver Sveriges konsthistoria under efterkrigstiden. Det faller sig därför naturligt att Moderna Museet i sin aktuella utställning av Marie-Louise Ekman inte bara inkluderar ett exemplar av affischen i utställningen men också valt just detta motiv att ligga till grund för ett av de vykort som gör reklam för utställningen i museets butik.
I boken "Marie-Louise Ekmans två liv" skriver Klas Gustafson om "På toaletten/Aftonsnabeln":
"Hennes politiskt mest verkningsfulla bild blev i stället 'På toaletten', också kallad 'Aftonsnabeln'. Konstkritikern Bengt Olvång har utnämnt den till 'en av vänsterns mest slagkraftiga affischer', fast vänstern själv betackade sig. På en offentlig toalett sitter en kvinna med neddragna och kissfläckade trosor och läser kvällstidningen, omgiven av klottrade könsord och politiska paroller. Udden är riktad mot den press som lever på att leverera halvsanningar och kittla med skvaller. I en knappt synlig notis på tidningens sista sida står det: 'Asien utplånat. President Nixon är mycket ledsen, men sa att det var tvunget.' Affischen är daterad 1969 och gemensamt signerad av Marie-Louise och Carl-Johan De Geer; det var han som tecknade kvinnans kloliknande händer".
Att denna numer legendariska affisch väckte reaktioner i sin samtid förtydligas av Anna Nyströms och Marie-Louise Ekmans biografi i Moderna Museets utställningskatalog från 2017, vilken under år 1973 säger:
"Den vänsterorienterade bokhandeln Oktober tar avstånd från Marie-Louise De Geer Bergenstråhles konst och slutar sälja hennes affischer, däribland 'På toaletten (Aftonsnabeln)' (1969). Bokhandeln anser att affischerna stöder den borgerliga masskulturen genom att inte vara tillräckligt politiska och att de skildrar kvinnor som passiviserade och omedvetna, upptagna av sexuella fantasier".
För dagens betraktare framstår snarare affischens budskap kretsa kring eviga frågor som massmedias inflytande, konsumtionskulturens skadeverkningar samt den internationella politikens återverkningar på levnadsvillkoren i länder i den s.k. "tredje världen".
Marie-Louise Ekman är utan tvekan ett av den svenska samtidskonstens mest egensinniga konstnärskap. Konsekvensen i hennes uttryck är påfallande med ett särpräglat språk som omisskännligen är hennes eget.
Ekmans konstnärskap är tidlöst och ständigt aktuellt. Hon är en tongivande och stilbildande konstnär som gärna skildrar vardagliga miljöer, men drar sig inte för att blanda in det absurda och surrealistiska i bilden. Hon rör sig obehindrat över gränserna och hon använder gärna konsthistoriska referenser och blandar med populärkulturella inslag. Ekmans konstnärskap har i mycket präglats av hennes anarkistiska och klarsynta angrepp på normalitet som ständigt har manifesterats i en spännvidd som låtit henne ingå i kretsen kring den inflytelserika undergroundtidningen "Puss" och med separatutställningar på Galerie Aronowitsch.
När man tittar närmare på hennes mångskiftande konstnärskap visar det sig att hon är en återanvändare. Det finns knappt ett motiv som inte dyker upp i mer än ett sammanhang, inte en figur som man inte stiftar bekantskap med mer än en gång. Först möter man dem i objekt eller målningar, senare i filmer, TV-serier och radioprogram. Även om medierna växlar har tematiken och tonen i flera decennier återkommit i hennes konst och tack vare detta känns Marie-Louise Ekmans konst alltid förvånansvärt ung.