"Kerstin, 12 år"
Signerad Stefan -26. Akvarell på duk 30 x 24 cm. I av konstnären egenhändigt utförd ram. Mått med ram 43 x 37 cm.
Följande dokument medföljer verket:
Lånekvitto Värmlands Museum, daterat 1958.
Tre handskriva brev av Stefan Johansson, "Fröken Kerstin Nyberg!" - daterat 11 november 1940, "Esther!" - daterat 4 juni 1948 och "Snälla Esther!" - daterat 13 november 1952.
Diverse tidningsurklipp.
Direkt från konstnären till modellens mamma Esther Nyberg.
Därefter i arv till nuvarande ägare.
Värmlands Museum, Karlstad, "Stefan Johansson. Minnesutställning", 15 februari - 5 mars 1958, kat. nr 24.
Folke Holmér, "En bok om Stefan Johansson", Stockholm, 1958, omnämd s.42 och avbildad s.75, med tiltel "Kjerstin, 12 år", jfr blyertsteckning "Kerstin (Nyberg) 12 år", utförd 1926, avbildad s.81.
Värmlands Folkblad, "Äreminne över Stefan Johansson", den aktuella målningen omnämnd i artikel av amanuensen Gilbert Svensson daterad den 26 februari 1958.
I det lysande porträttet "Kerstin, 12 år" har Stefan Johansson åstadkommit ett kristallklart och åtstramat porträtt vars utstrålning fångar betraktaren i ett fast grepp. Den gyllene inramningen ger porträttet en ikonlik framtoning som förstärks av det ljusa ansiktet som framträder mot den djupblå fonden. De blå tonerna återkommer i hårets slingor, i ansiktets skuggor och i den vita bluskragen som mjukt formar sig kring modellens hals. Det är ett renodlat och stramt porträtt men samtidigt en känslofylld skildring av den unga Kerstin.
Att sitta modell för Stefan Johansson var tidskrävande och konstnären hade ett stort behov att ha modellen framför sig, helst vid exakt samma tid på dygnet och vid samma ljusförhållande. Stefan Johansson var beroende av dagsljuset och av tiden det tog för akvarellfärgen att torka mellan sittningarna. Han använde sig inte utav kamera utan arbetade med en tecknad skiss som överfördes på duk. Johanssons sparsmakade produktion kan i huvudsak delas in i fyra motivkretsar: interiörer- och stadslandskap i ljussken, porträtt och skogslandskap. De flesta av porträtten är av modern, fram till hennes död 1924, men produktionen omfattar också en rad porträtt av vänner och en del beställningsuppdrag.
Trots att han under sina tidiga år fick utbildning vid Konstfack, betraktade Stefan Johansson sig själv som självlärd, en autodidakt, något som kan sammankopplas med den teknik han tidigt utvecklade. Under flera resor till Italien 1909-10 och 1913 studerar han renässansmåleriets saklighet, och han prövar tempera och akvarell på pannå och papper. Sedan överför han tekniken till duk vilket kommer att bli hans signum. Genom att experimentera och späda ut färgen med olika typer av lösningsmedel åstadkommer han det för konstnären typiska uttryck där färgens lätthet låter dukens textur komma fram. Johansson kallar sin nya teknik för "tvättmålning". På preparerade dukar med "sugande" grund målar han lager på lager av tempera och akvarell. Successivt tvättar duken med en svamp för uppnå sin vision och att ge linnetrådarna den valör han eftersträvade.
Stefan Hammenbeck skriver om Stefan Johansson i essän "Konstverket som ikon" i Thielska Galleriets katalog från 2024:
"Det arbetssätt Stefan Johansson valde resulterar i jämna och släta färgytor, fria från de i oljefärgen förekommande penseldragen, avtrycken av handens arbete. Det förstärker motivet, det centrala i bilden. Tidigt visar han den för honom karaktäristiska omsorgen om verkets inramning bakom glas, som förstärker färgernas lyster och djupet i bildens rumslighet. För varje verk ritar han dessutom och låter tillverka unika profilerade ramar i trä med omsorgsfullt vald infärgning. Detta bidrar till att ge varje verk en form av ikonstatus."
Stefan Johansson är en konstnär som på senare år uppmärksammats för sin säregna stil. Trots att han under sina tidiga år fick utbildning vid Konstfack ansåg han sig vara autodidakt, något som kan sammankopplas med den teknik han tidigt utvecklade. Hans sparsmakade produktion kan i huvudsak delas in i fyra motivkretsar: interiörer- och stadslandskap i ljussken, porträtt och skogslandskap. Gatuljus reflekterande i vatten var ett motiv som tidigt fångade Johanssons intresse och som han regelbundet återkom till under återstoden av sitt konstnärskap. Johansson finns representerad bland annat på Nationalmuseum, Thielska galleriet, Göteborgs konstmuseum, Uppsala universitetsbibliotek, Värmlands museum, Norrköpings konstmuseum.
Läs mer