"Gunghästar i batalj"
Staffan Hallström och daterad -74. Duk 210 x 220 cm.
Galleri Argo, Stockholm.
Tomarps kungsgård, "Staffan Hallström", 1 juli - 5 september 2001.
Helsingborgs Dagblad, 2001, avbildad.
Staffan Hallströms färgstarka och gåtfulla kompositioner utgör sin generations mest älskade och igenkända verk. Hans mest kända motiv Ingens hundar blev Hallströms (1914— 1976) stora, publika genombrott. I en omröstning om de populäraste verken på Moderna Museet kom Ingens hundar på en hedrande andra plats.
Staffan Hallström studerade för modernister som Isaac Grünewald och Olle Hjortzberg vid Konstakademien i Stockholm under andra hälften av 1930-talet. Under denna period kom han även i kontakt med ett äldre måleri som påverkade hans konstsyn. Namn som Delacroix, Rubens Tizian, Géricault och Goya blev hans husgudar. Det var också under denna tid som han utvecklade sin speciella teckningsstil, med många dubbla linjer som tillsammans bildar rörelse, djup och volym.
Första delen av 1950-talet var motigt med skilsmässa och dåliga recensioner för att sedan lätta upp under 1960-talet med ett nytt äktenskap och mycket positiva omdömen i samband med en stor utställning på Konstakademien 1961. Nu börjar barndomens minnen att avspegla sig i hans motivvärld. Gunghästen får sällskap av tennsoldaterna och schackspelet. ”I många målningar blandas även de enskilda motiven och en armé av gunghästar kan ställas upp på ett schackbräde med en hord av råttor som motståndare. Schackbrädet blir den plats där spelet om livet, med livet som insats äger rum. Ryttarstriden (…) är en studie av rörelse där Staffan Hallström har gått tillbaka i historien och använt Rubens kopia av Leonardo da Vincis ”Slaget vid Anghiari” som utgångspunkt”. Utställningskatalog Länsmuseet Gävleborg, ”Staffan Hallström och Asmund Arle – Genom världen i former”, 15.10.2011 – 19.2.2012.
En variant av auktionens ”Gunghästar i batalj” hänger på Civildepartementet i Stockholm.
Staffan Hallström stod med sitt måleri på en stark expressiv grund. Hans målningar växte fram delvis ur själva materialet men också ur hans djupaste känsloliv. Motiven tog form, sakta och ganska omständigt. Han ändrade, skissade nytt och målade över för att till slut finna en komposition och färgställning som innehade den balans och det uttryck han sökte. Hallström hämtade impulser från Delacroix, Rubens, Goya och Hills sjukdomsteckningar. Det finns också ett drag av Giacomettis tecknande av figurer och i skildringen av starka känslolägen.
I Hallströms konst är tecknandet viktigt och hans målningar utstrålar lika mycket linjeföring som målerisk poesi. För konstnären var omtagningarna viktiga för slutresultatet och det faktum att skaparprocessen tillåts leva kvar i det färdiga verket gör att hans målningar fortfarande känns väldigt närvarande.
Den första versionen av ”Ingens hundar” kom 1953. Det finns ett mänskligt drag över dessa hundar som har grupperat sig som om de skyddar varandra mot omvärlden. Högresta och alerta höjer de blicken och sina huvuden mot omgivningen och de vädrar lika mycket fara som morgonluft. I denna spänning av motpoler finner vi syntesen av Hallströms måleri.
Stig Johansson skriver i sin bok om Staffan Hallström, ”de idéer och känslostämningar som drev fram ”Ingens hundar” gjorde dessa målningar till något av de originellaste i svensk konst. Hans motivkretsar och bildidéer förblir så unika att de knappast kunde liknas vid något annat”.
Läs mer