Christian Berg

Christian Berg startade sin konstnärsbana i en naturalistisk stil, en stil som kom att förändras då han kring 1925 kom i kontakt med Halmstadgruppen och intresserade sig för postkubismen. Trots sin fallenhet för måleri är det dock inom skulpturen som han når sina största framgångar. Hans skulpturer präglas av ingenjörsmässig precision och med utgångspunkt i kubismen har han sedan inspirerats av antika egyptiska och grekiska skulpturer, som han givit arkitektonisk form med inslag från naturen. 1925 beger sig Berg till Paris där han under en kort period studerar för André Lhote. Studietiden betecknar Berg dock som "föga meningsfull" även om hans intresse för kubismen ökar. I Paris kom han i kontakt med Waldemar Lorentzon, Erik Olson, Otto G Carlsund och Gösta Adrian-Nilsson som studerade för Fernand Léger på Academie Moderne. Även Berg kom i kontakt med Légérs skola, då han under några veckor var skolans elev.
1928 debuterar Christian Berg med en utställning på Galérie Mots et Images i Paris tillsammans med de andra svenskarna som studerade för Léger. Någon månad senare ställde han ut igen, den här gången på Galérie Aubier i Paris. Kritiken var positiv, vilket sporrade utställarna till att försöka ställa ut inför hemmapubliken i Sverige. Den första utställningen anordnades av Göteborgs Konstförening i oktober till november 1928.

Bergs "Blomform I" för tankarna till samtida skulptörer som Jean Arps organiska, knoppande former men har en resligare Brancusi-aktig stolthet och mjuk kubistisk uppbyggnad. Blomman, knoppen, och pistillen lämpade sig som forminspiration för den organiska skulpturen eftersom de uttryckte en primitiv och erotisk drivkraft som de freudianskt anstrukna surrealisterna, med sin anspelning på livet och sexualiteten (reproduktionen), använde för att avbilda naturen.
Konsthistoriker Sven Sandström skriver i sin monografi över Christian Berg ingående om "Blomform I":
”[...] Blomform som kom till [...] kring 1929. Också den göts i svartpatinerad och blank brons. Särskilt i sin tidigare version och i gips verkar också denna skulptur som skuren ur en enkel sluten volym, kanske snarast en mandelform. Men det naturmotiv som nu givit impulsen var inte en frukt, utan en blomma av Philodendron [...]. Blomman består enligt den tillhörande artikeln egentligen av den pistillartade staven - ja, staven är uppbyggd av många blommor, medan vad vi uppfattar som kalken egentligen är ett vanligt blad som utbildats till skydd. Dess omslutande uppgift spelar större roll än blommans vanlig att locka och pryda.
Det är alltså med en ny moderform som skulptören tar itu, och detta avspeglar sig i verket. Den vegetativa rytmen i formerna är omisskännlig. Särskilt det större bladet, blomseglet, samlar under sig det mindre skyddsbladet och hjärtbladet. Det har karaktär av en köttig växt. Volymerna är stilla, skyddet är helt passivt och hjärtbladet är inte dolt i oåtkomlighet: här finns ingen döljande kvalitet, endast två skyddande former. Men blommans centrum söker in ens skydd, det måste också nå sin fullbordan.
Mer än någonsin skildrar här en enda omslutande rytm skulpturen västenliga innebörd [...] Det finns en andra version också av denna "Blomform", men den avviker endast genom formeras något större öppenhet från den tidigare. Den utfördes vid början av 40-talet, troligen 1942". (Sven Sandström, "Christian Berg - Livslinjer och formtankar", 1962, sid. 59-60).