“Blue Meander”
Utförd 2015. Olja på duk 200 x 120 cm.
Stephen Friedman Gallery, London.
Galleri Riis ställde ut Andreas Erikssons Meander-målningar i Stockholm 18 april – 16 May 2015. I texten till utställningen beskrev de Erikssons måleri som, likt Per Kirkebys penseldrag, för tankarna till geologiska lager och vattnets påverkan på topografin:
” ‘A meander, in general, is a bend in a sinuous watercourse or river’. So reads the Wikipedia description. Andreas Eriksson’s new paintings have much in common with this natural phenomenon. The flat plains where the meander forms, are also present in Eriksson’s artistry, geographically, as well as a metaphor for the canvas.
Meanderbilder is an exhibition of paintings. Eriksson has worked on these paintings, like a meander cutting through surfaces and layers of pigment. Starting nowhere and ending nowhere, erosion takes place across the entire surface. In some of the works one flow of brushwork is abruptly stopped short, in others underlying colour returns like a vein farther into the picture, painted over and then re-appearing. In nature, the material that seeps down through water and is deposited at the bottom is called sediments. Eriksson’s paintings nearly always contain a hidden surface, a layer equal in significance to the immediately visible ones.”
Andreas Erikssons karriär har gått spikrakt uppåt sedan han som artonåring antogs till Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hans stora genombrott kom när han representerade Sverige på Venedigbiennalen 2011. Eriksson arbetar inom en rad discipliner bland annat måleri, fotografi, textil och brons. Idag representeras Andreas Eriksson av Stephen Friedman Gallery i London och Galleri Susanne Ottesen i Köpenhamn.
Andreas Eriksson är en svensk konstnär, född 1975 i Lidköping. Eriksson utbildade sig vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm mellan 1993 och 1998, och arbetar med flera olika tekniker i sitt konstnärskap som måleri, fotografi, skulptur, textil och grafik.
Ett återkommande tema i Andreas Erikssons verk är närvaron av naturen; ljuset över ängarna, skogarna och bergen formas till strukturer, färgblock och organiska formationer. Ofta framträder en motivbild som kan tolkas som landskap, något som rör sig mellan figurativt och abstrakta rumsligheter. Eriksson menar dock att de mustiga och närmast skulpturala verken lika gärna kan ses som något annat än tolkningar av naturen; som inre, diffusa landskap där betraktaren kan uppehålla sig.
Efter en tids arbete i Berlin bor Andreas Eriksson numera i Medelplana på Kinnekulle i Västergötland. 2011 representerade han Sverige i Venedigbiennalen med Fia Backström. Eriksson finns även representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum, Moderna museet i Stockholm, Nasher and David J. Haemseigger Collection of Contemporary Art i USA, Sara Hilden Art Museum i Finland och Louisiana Museum of Modern Art i Danmark. Han blev ledamot av Konstakademien år 2014.