Gunnar Smoliansky

Gunnar Smoliansky (m.fl), "Gunnar Smoliansky -One Picture at a Time", 2008, avbildad helsida bild nr 43, med titeln "Södermalm, 1975".

I december 2019 tystnade Gunnar Smolianskys fotsteg på Stockholms gator. Hans fotografiska karriär inleddes redan på 1950-talet och sedan dess har Smolianskys strövtåg i staden resulterat i mängder av minimalistiska ögonblicksbilder av Stockholm och dess invånare.
Många av hans bilder har med tiden blivit ikoniska tidsdokument som visar en arkitektur och ett stadsliv helt väsensskilt från dagens trots att bara några decennier skiljer dem åt. Ett gott exempel på det är auktionens två bilder tagna på Slussen 1952. De skildrar ett funktionalistiskt byggnadsverk, både älskat och hatat, som i och med den omtalade nya Guldbron för alltid är borta men de ger också en bild av människorna som passerade över Söderström. De dramatiska kompositionerna med stora kontraster mellan dagsljuset och mörkret i de kakelklädda tunnlarna skvallrar om Smolianskys skarpa fotografiska blick. Här anas också en beundran för Henri Cartier Bresson och André Kertesz, två världskända fotografer med gatulivet som främsta motiv. Vart Smoliansky än gick så använde han den blicken. De tjugofyra fotografierna av Slussen gjordes när fotografen var nitton år och var på väg hem från sitt arbete som nattvakt vid Stadsgårdskajen, därav det vackra morgonljuset. Hans bilder mejslar ut en unik ikonografi av storstaden Stockholm.
1987 reflekterade Carl-Johan Malmberg över Smolianskys Slussen-bilder när de ställdes ut på biografen Lido i Stockholm. ”Förebildligt: funnes det ett centrum i Gunnar Smolianskys bildvärld är det kanske Slussen i Stockholm med sina trappor, broar, räcken, järnvägsspår, gator. En liten flicka som kissar på en bakgård på Söder, en spårvagn i Sáo Paolo, en tallskog i Hälsingland är slumpvisa punkter på de koncentriska cirklar som utgår därifrån. Också tiden är koncentrisk: bilder från tidigt femtiotal – pojkarnas frisyrer och mössor, en spånkorg – blir underligt nutida. Ingen hinna av förfluten tid finns längre mellan oss och dem. Kanske är verkligheten för Gunnar Smoliansky en serie intimt förbundna rum, små ljuspunkter hos tiden.