Julia Beck

Våren 1882 började den skandinaviska invasionen av den lilla byn Gréz-sur-Loing som ligger några kilometer från Fontainebleauskogen utanför Paris. I detta ”konstnärliga kraftcentrum” utför Julia Beck ett antal motiv som idag, i mångt och mycket, ses som en länk mellan det franska och skandinaviska måleriet vid slutet av 1800-talet. I samband med utställningen ”De drogo till Paris –Nordiska konstnärinnor på 1880-talet” på Liljevalchs konsthall i Stockholm hösten 1988 skrev Inga Zachau följande i utställningskatalogen:: "Hon hade levt så länge i Frankrike att hennes konst var fransk in i minsta detalj. Över dem vilar det franska diset som gör färgerna behagligt milda. Julia Beck målade gärna flodlandskap som är inbäddade i dis vilket ger målningarna en vemodsfylld stämning. Här kan möjligen spåras ett nordiskt drag, nämligen dragningen till det vemodsfyllda. Julia Becks målningar är dock inte svårmodigt vemodiga som de nordiska utan rymmer mera en mild, allvarlig stämning av eftertanke. [...] Japonismen var högsta mode vid sekelskiftet och många konstnärer har påverkats av det japanska sättet att se naturen. Det gäller även Julia Beck som gärna lade horisontlinjen högt och lät olika vassväxter skugga förgrunden på sina flodlandskap”.
När en koleraepidemi bröt ut i Paris sommaren 1884 flydde de flesta konstnärer staden. Några av de skandinaviska konstnärerna tvingades återvända till Sverige men Julia Beck hade andra planer. Den 9 juli tog hon avsked av vännerna Per Hasselberg och Eva Bonnier på Gare Montparnasse för att bege sig med tåg till den lilla kustbyn Carolles i Normandie där konstnären Per Ekström som bodde. Becks ankomst sammanföll med Georg Arsenius och Johan Tiréns vistelser på platsen varvid en liten svensk konstnärskoloni formades. Beck blev kvar i Carolles fram till mitten av augusti då hon återvände till Paris.
I den aktuella målningen har Beck avbildat det sydvästra hörnet av Église Saint-Vigor de Carolles som ligger mitt i byn. Det vilar ett milt dis över den stilla platsen och den lite vemodiga stämningen förstärks av ett ensamt kors som tycks luta sig övergivet. Mellan gravplatserna spirar dock grönskan. Skira hundkex vajar mot kyrkans stenmur och blå förgätmigej tränger sig upp mellan grästuvorna. Förgrundens elegant inkomponerade blomsterstänglar och grässtrån anknyter till japonismen och Julia Becks flodlandskap från Gréz-sur-Loing.