”A la belle Étoile” (Under stjärnorna).
Signerad Carl Milles. Gips
Längd 59,5 cm, bredd 48,5 cm samt höjd 30,5 cm. Samtida, troligtvis fransktillverkat underrede i ek
Läng 72 cm, bredd 63 cm, samt höjd 72 cm.
Psykoterapeuten och författaren Poul Bjerre (Göteborg 1876-1964 Grödinge, Södermanland), gåva av konstnären
C. Köper, Carl Milles, 1913, ss. 67-69, Verkförteckning, s. 178 Arbeten från impressionsttiden i Paris 1900-1904, under 1902, "”A la belle Etoile”. Gips. Tillhör dr. P. Bjerre, Stockholm”
Utförd i Paris 1902. Modellen höggs 1904 i en grå eller blågrön savonitsten från Norge i ungefär samma storlek (Millesgården M181) (Köper, op. cit., under 1904 "A la belle Etoile”. Exemplar i kalksten. Hos konstnären”, avbildad s. 67).
"A la belle Etoile” föreställer tre personer, två kvinnor och en man, som funnit sitt natthärbärge utomhus på en bänk. Skulpturen torde vara Milles första gestaltning av samhällets olycksbarn, vilket kom att bli ett vanligt tema i hans skulpturkonst från och med 1903. Carl Milles fascinerades av gatulivet i Paris och särskilt av de människor han mötte i fattigkvarteren. Om ett sådant möte en afton i Paris har konstnären berättat:
”Jag hörde en svag darrande stämma, och slutligen såg jag en liten, mörk massa, som kom gående och stödde sig på en käpp, med ryggen böjd. En mager hand på en lång, mager arm och huvudet insvept i några smutsiga saker. Hon sjöng en vacker melodi, förfärligt melankolisk och sjöng med stönande toner bara två eller tre ord varje gång och hämtade luft vid varje uppehåll. Jag gav henne alla slantar jag hade och när jag befann mig bakom henne förblev jag stående i mörkret.”
Poul Bjerre var en förgrundsgestalt i den tidiga psykoanalytiska skolan. Han väckte först uppmärksamhet inom psykologien med skriften "Det geniala vansinnet" (1903), ett bidrag till Fr. Nietzsches psykologi. Under sin studietid i Lund vistades Poul han en period i Paris 1902-03. Han ägnade sig där åt bildhuggeri och poesi och umgicks med bland andra Carl Milles. 1903 utförde Milles i Paris en porträttbyst av honom (tidigare Vårstavi) (se fig.).
I sin bok Drömmens helande kraft från 1952 undersöker Bjerre relationen mellan Carl Milles tankevärld och hans monumentalskulpturer. Följande år, i sin bok Gestalter och gärningar, Elva personliga porträtt, ägnar han ett kapitel åt Carl Milles.
I slutet av 1915 och under några månader 1916 besökte Wassily Kandinsky och Gabriele Münter Sverige på inbjuden av Poul Bjerre. Kandinsky utförde då ett verk som han skänkte till Bjerre i vilken denna finns avporträtterad (se fig) (se Wassily Kandinsky’s ”Gift to Poul Bjerre", https://www.bjornsahlin.se).
Carl Milles var verksam i Paris 1897-1903. Sedan 1898 var hans syster Ruth, även hon skulptör, också verksam där. Syskonparet kom att samarbeta både konstnärligt och ekonomiskt i det gemensamma bolag som de hade grundat i Frankrike. Inspirerad av faderns smeknamn "Mille", bytte de efternamn från Andersson till Milles, som bättre passade det franska språket. Företaget sålde huvudsakligen småskulpturer i brons, föreställande barn och kvinnor ur de lägre samhällsskikten. Ruth Milles tillbringade somrarna i fiskebyn Bruac i Bretagne, där hon skildrade fiskarfolkets liv i skulptur. 1903 företog Carl Milles en resa till Belgien och Holland och i likhet med sin syster kom han där att avporträttera fiskarfolk i små bronsstatyetter. Carl Milles gjorde sitt första framträdande på Salon des artistes français 1900 med väggskulpturen ”Bläckfisk” och ”Hylas”, den senare belönad med ett hedersomnämnande. Samma år visade han kvinnoskulpturen ”Lyss” på Exposition Universelle, vilken belönades med en silvermedalj.
Carl Milles var en svensk skulptör född i Lägga. Han studerade på Tekniska skolan i Stockholm, på Ecole des Beaux-Arts i Paris för Auguste Rodin samt på studieresor till Tyskland, Nederländerna och Belgien. I Paris kom han att stanna i många år och försörjde sig som ornamentsnidare. Han studerade djuren i Jardin des Plantes (den zoologiska trädgården) och tog starka intryck av Auguste Rodin. Milles slog igenom med ett monument över Sten Sture i Uppsala. Han ställde ut på världsutställningen år 1900 och har senare tillägnats en separatutställning på Tate Gallery i London. Milles var professor i modellering vid Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Välkända skulpturer på offentliga platser signerade Carl Milles är ”Gustav Vasa”-statyn på Nordiska Museet, ”Orfeusgruppen” utanför konserthuset i Stockholm och ”Poseidonfontänen” i Göteborg. Hans skulpturer är arkaiska i sitt uttryck och ofta utförda i brons eller gips. Som lärare vid Cranbrook Academy utanför Detroit i USA fick han möjlighet att utföra skulpturer åt amerikanska beställare. Regelbundet återvände Carl Milles och hustrun Olga till sitt hem Millesgården på Lidingö, som de skänkte till svenska folket.
Läs mer