Evert Lundquist
Omfattas av följerätt
Enligt lag betalar köparen en konstnärsavgift för detta konstverk. Avgiften är som högst 5%. Ju högre försäljningspris desto lägre procentsats. För mer information kring denna lag:
I Sverige: BUS
I Finland: Kuvasto och följerätt och Kuvasto
Bildrättigheter
Konstverken i denna databas är skyddade av upphovsrätt och får inte återges utan rättighetshavarnas tillstånd. Konstverken återges i denna databas med licens av Bildupphovsrätt.
För konditionsrapport kontakta specialist
"Sejdeln"
Signerad E.L samt signerad och daterad 1953 a tergo. Duk, 73 x 54,5 cm
Proveniens
Riksförbundet för bildande konst, Stockholm, "147 Målarens medel och teknik".
Övrig information
Genom sitt visionära och nästan utmanande enkla måleri blev Evert Lundquist en av de mest betydande konstnärerna i sin generation. Hans måleri som kännetecknas av tjockt pålagd färg, starkt förenklade former och en ofta monumental verkan nådde stora framgångar hos såväl publik som kritiker.
Auktionens målning är ett fint exempel på hur Lundquist målade pastost och isolerade ett vardagligt objekt, i det här fallet en bägare, på ett sätt som får det att framstå som monumentalt. Hans pastosa måleri uppstod i sökandet efter en djupare likhet. Under arbetets gång kunde en och samma målning föreställa flera olika föremål. Den pastosa färgen hade också flera olika funktioner. Ibland visste han på förhand vad han skulle måla men lika ofta lydde han impulser som tycktes komma ur materialet. Lundquist beskrev själv sitt arbete på detta målande sätt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.”
I Lundquists mest ljusfyllda målningar är steget mellan ljus och skugga mycket litet. Han tycks ha haft en motvilja mot alltför starka kontraster, om nu en målning hölls i en mycket ljus helhetston kunde det vara svårt att åstadkomma steget från ett vitt till ett ännu vitare - men genom en klick av vit färg kunde detta åstadkommas, färgen reflekterade mer ljus och valören höjdes.
Det vibrerande ljusskimret i många av Evert Lundquists målningar skulle vara otänkbart utan den pastosa färgen. Konstkritikern Gotthard Johansson skrev om Lundquists måleri: ” …Som ännu inte svalnade lavaströmmar väller färgen i tunga flöden över duken och kristalliserar i ljusbrytande skikt”.
En retrospektiv utställning på Moderna museet organiserades 1974 av Ulf Linde. Det mångsidiga konstnärskapet under fem decennier summerades. Moderna Museet organiserade ytterligare en retrospektiv med konstnären 2010 och skrev då bland annat: ”Evert Lundquist är en centralfigur i modern svensk konsthistoria, både som konstnär och lärare. Han debuterade 1934 och arbetade intensivt med sitt måleri livet igenom.”
I slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet ställde Lundquist ut flitigt internationellt. På biennalen i Sao Paulo 1957 representerade han Sverige och år 1964 tilldelades han Guggenheim International Award i New York. Guggenheimpriset utdelades vart annat år från 1956 till mitten av 1960-talet. Det var en utställning menad att utse världens etthundra bästa levande konstnärer. Lundquist ställde också ut i Paris, på Tate Gallery i London och på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada.
Hans galleriutställningar i London fick lysande kritik och flera museer internationellt förvärvade verk av Lundquist. Men på gränsen till ett stort internationellt genombrott bestämde sig Lundquist för att dra sig tillbaka från den internationella konstscenen.
Lundquist är representerad på flera internationella museer, bland annat Tate Gallery i London, och i Sverige på bland annat Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Muséet i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, samt muséerna i Karlstad, Umeå, Linköping och Eskilstuna.
Konstnär
När Evert Lundquist slog igenom 1950 som nyexpressionist hade han redan varit verksam i 30 år. Han började i den nya saklighetens anda på 1920-talet och i 1930-talets tunga expressionism, påverkad av James Ensor. Konsthistoriens giganter som Rembrandt, Chardin och van Gogh ledde honom till det pastosa måleriet, där linjer, former och färger föds samtidigt. Själv har han sagt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.” Lundquist skildrar det anspråkslösa, som en spade, ett ljus, en stege, ett träd, men ofta även kvinnor. Motiv som får intensitet genom starkt förenklade former, nästan upplösta av färgmassorna.
Tillsammans med Staffan Hallström, Olle Nyman, Torsten Renqvist, Sixten Lundbom och Roland Kempe tillhörde Evert Lundquist Saltsjö-Duvnäs-gruppen, en av de mer betydelsefulla konstnärsgrupperingar Sverige haft. De blev vänner under elevtiden på Konstakademien och bodde några år i Saltsjö-Duvnäs under 1940-talet. Alla rönte de stor framgång, inte minst Staffan Hallström och Olle Nyman, men allra mest Evert Lundquist, som också ställdes ut mycket internationellt.
Lundquist studerade på Carl Wilhelmsons målarskola 1924. Samma år besökte han Académie Julian i Paris innan ha fortsatte studierna på Konstakademien i Stockholm för Gösta von Hennigs, Carl Wilhelmsson och Albert Engström 1925-1931. Han blev själv professor vid Konstakademien i Stockholm 1960–1970.
Efter studierna började Lundquist skapa i en mer expressionistisk stil med beröringspunkter till Edvard Munch. Med färgen pastost pålagd, verkar konstverken skenbart handla om ett spontant måleri, men han målade tvärtom långsamt och väntade in de möjligheter som lät sig manifesteras i bilden.
Genom sitt visionära och samtidigt utmanande enkla måleri blev Lundquist en av de allra mest betydande konstnärerna i sin generation. Han representerade Sverige på Sao Paolo-biennalen, där han vann pris, och blev utvald att delta i Guggenheim International Award i New York 1964 för världens 100 bästa konstnärer, samt på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada och på Tate Gallery i London. Internationella museer köpte verk av Evert Lundquist och betydelsefulla internationella gallerier ville ställa ut honom, men han bestämde sig efter några år att dra sig tillbaka från den internationella konstmarknaden. Från 1953 bodde och arbetade han i en vitputsad byggnad vid Drottningholms Slott. Några år före sin död blev han totalt blind, men fortsatte ändå måla in i det sista. Huset är bevarat som Evert Lundquists ateljémuseum.
Läs mer