Evert Lundquist

Genom sitt visionära och nästan utmanande enkla måleri blev Evert Lundquist en av de mest betydande konstnärerna i sin generation. Hans måleri som kännetecknas av tjockt pålagd färg, starkt förenklade former och en ofta monumental verkan nådde stora framgångar hos såväl publik som kritiker.
Auktionens målning är ett fint exempel på hur Lundquist målade pastost och isolerade ett vardagligt objekt, i det här fallet en bägare, på ett sätt som får det att framstå som monumentalt. Hans pastosa måleri uppstod i sökandet efter en djupare likhet. Under arbetets gång kunde en och samma målning föreställa flera olika föremål. Den pastosa färgen hade också flera olika funktioner. Ibland visste han på förhand vad han skulle måla men lika ofta lydde han impulser som tycktes komma ur materialet. Lundquist beskrev själv sitt arbete på detta målande sätt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.”

I Lundquists mest ljusfyllda målningar är steget mellan ljus och skugga mycket litet. Han tycks ha haft en motvilja mot alltför starka kontraster, om nu en målning hölls i en mycket ljus helhetston kunde det vara svårt att åstadkomma steget från ett vitt till ett ännu vitare - men genom en klick av vit färg kunde detta åstadkommas, färgen reflekterade mer ljus och valören höjdes.

Det vibrerande ljusskimret i många av Evert Lundquists målningar skulle vara otänkbart utan den pastosa färgen. Konstkritikern Gotthard Johansson skrev om Lundquists måleri: ” …Som ännu inte svalnade lavaströmmar väller färgen i tunga flöden över duken och kristalliserar i ljusbrytande skikt”.

En retrospektiv utställning på Moderna museet organiserades 1974 av Ulf Linde. Det mångsidiga konstnärskapet under fem decennier summerades. Moderna Museet organiserade ytterligare en retrospektiv med konstnären 2010 och skrev då bland annat: ”Evert Lundquist är en centralfigur i modern svensk konsthistoria, både som konstnär och lärare. Han debuterade 1934 och arbetade intensivt med sitt måleri livet igenom.”

I slutet av 1950-talet och i början av 1960-talet ställde Lundquist ut flitigt internationellt. På biennalen i Sao Paulo 1957 representerade han Sverige och år 1964 tilldelades han Guggenheim International Award i New York. Guggenheimpriset utdelades vart annat år från 1956 till mitten av 1960-talet. Det var en utställning menad att utse världens etthundra bästa levande konstnärer. Lundquist ställde också ut i Paris, på Tate Gallery i London och på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada.

Hans galleriutställningar i London fick lysande kritik och flera museer internationellt förvärvade verk av Lundquist. Men på gränsen till ett stort internationellt genombrott bestämde sig Lundquist för att dra sig tillbaka från den internationella konstscenen.

Lundquist är representerad på flera internationella museer, bland annat Tate Gallery i London, och i Sverige på bland annat Nationalmuseum i Stockholm, Moderna Muséet i Stockholm, Göteborgs Konstmuseum, Malmö Museum, samt muséerna i Karlstad, Umeå, Linköping och Eskilstuna.