James Rosenquist

James Rosenquist djärva hantering av samspelet mellan realism och abstraktion gav honom en särställning inom den amerikanska konstscenen under andra hälften av 1900-talet. Han räknas som en av pionjärerna inom Pop-konsten, trots att han själv snarare beskrev sin tillhörighet bland surrealisterna. När han anlände till New York 1955 försörjde han sig som målare av reklam-Billboards vilket inspirerade honom att föra in popkulturella bilder i sin konst. Rosenquists fascination för populärkulturens bilder, särskilt från Time Magazine, fick honom att söka en annan väg än de abstrakta expressionisterna som dominerade vid den här tiden. Hans collage-liknande kompositioner skiljde sig dock från de andra tidiga Pop-konstnärernas. För Rosenquist var måleriet viktigare än själva avbildandet av det ursprungliga motivet.

I katalogen till den stora retrospektiva utställningen på Guggenheim 2002 skrev Walter Hopps om hur Rosenquists måleriska teknik skiljde sig från övriga popkonstnärers:
”Another factor that sets Rosenquist apart from the other Pop artists is the degree to which he has relied on hand-painting. He has rarely used any mechanical means — the stencils or silkscreening that Lichtenstein and Warhol favoured. He is a superb painter in a very traditional sense, producing very untraditional images.”

”From Ladies of The Opera Terrace” från 1986 är ett betydande exempel på hur Rosenquist under 1980-talet förfinade sitt uttryck i gränslandet mellan collage och abstrakt måleri. Motivet härrör från en väggmålning han utförde för Operaterrassen vid mitten av 1980-talet, i det monumentala formatet 228,6 x 640 cm. Han hade tidigare utfört en fresk för den ikoniska restaurangen The Four Seasons i New York. Den ledde till uppdraget att skapa en målning till festvåningen på Operakällarens andra våning, Operaterrassen. Rosenquist själv beskrev uppdraget med följande ord i boken ”James Rosenquist's Commissioned Works” av Craig Adcock:
” I had been in Sweden a number of times.. .. I had gone out to bars and cafés and to the opera with him (Björn Wetterling). It’s cold in Sweden in the Fall and Winter. You go to these places, and there are just tons of beautiful single girls standing around, having a drink by themselves, chatting and so forth. At first, I was surprised at this, but then I realized that it didn’t have the kind of connotation it would have in the States. It was just a different custom. So, my first thought was to do something called the ”Girls of the Opera Terrace”. I wanted to address that cultural difference. In Sweden, because of the long darkness of the winter months, there has been a history of depression and all that. What people are like in Sweden is really disguised. They may be beautiful, but it’s really hard to tell what they´re like. They could be depressed or happy. For my painting, I thought of doing a very angry lady, a demure face, and maybe a demon lady – a demon surrounded by a lot of hot-coloured flowers. The reason for the colour of the whole composition is that I wanted the faces to look like flames. As I said, it's cold in Sweden. I figured that people would want to come into a warm place with a red-hot painting hanging on its wall. A real bright coloured, orange-red picture would be as welcome on a cold frosty night as a hot drink. Outside, through the windows, you can see these large stanchions burning oil. The building looks like an old fortress. So, this place is very nordic. Even in the Summer, I think it’s cool outside.”

I auktionens målning syns Rosenquists måleriska och koloristiska mästerlighet i hur de starka varma färgerna väver samman kvinnoansiktet och blomsterbuketten. Just de livfulla blommorna förekommer under denna tid i flera av hans betydande målningar, inspirerade av det blommande växtlivet runt hans studio i Florida.