"Ärkehertiginnan och kejsarinnan Maria Teresia av Österrike" (1717-1780).
Uppfodrad duk 125 x 94 cm. Utförd omkring 1745. Rikt skuren och förgylld krönt rokoko ram.
Birgitta Lidholm, ”Martin van Meytens dy - Hans liv och hans verk”, 1974, möjligen identisk med kat nr 105, sid 103.
Kejsarinnan sittande i tronstolen iförd hermelinsbrämad guldbrokadmantel och guldbroderad klänning med ena handen på kejsarkronan.
Martin van Meytens dy var son till den från Holland invandrade Martin Meytens som kom till Sverige på 1670-talet. Fadern blev snabbt en mycket eftersökt porträttmålare bland den svenska högadeln, borgerskapet och ämbetsmannakåren, men i konkurrens med samtida David Klöcker Ehrenstrahl uppnådde han aldrig positionen som hovmålare.
Den begåvade sonen, som naturligt fick sin första utbildning hos fadern, blev desto framgångsrikare, både i Sverige och utomlands. Som 19-åring gjorde han sin första utlandsresa som gick till England. Där gjorde van Dycks och Peter Lelys måleri intryck på honom. Tre år senare finner vi honom i Paris där han lärde känna emalj- och miniatyrmålaren Charles Biot, som även han var av svenskt ursprung. Biot blev Meytens viktigaste konstnärliga kontakt i den franska huvudstaden och det var förmodligen genom honom som även Meytens kom att intressera sig för miniatyrmåleri.
1721 besökte han för första gången Wien och fick ganska snart uppdrag av den habsburgska kejsarfamiljen. Men det var först 1730 efter att ha tillbringat flera år med fortsatta studier i Italien som han återvände till Wien och utsågs till kejserlig hovmålare.
Hemlängtan eller inte, hösten 1730 reste han till Sverige och kallades till det svenska hovet för att utföra det dåtida kungaparets, Fredrik I & Ulrika Eleonora dy porträtt.
Som tack och bevis för kungens ynnest erhöll Meytens medalj i gyllene kedja som han därefter ofta lät sig avbildas med.
Fredrik I gjorde stora ansträngningar för att förmå Meytens att stanna kvar i Sverige men trots detta reste han åter till Wien där han kom att stanna livet ut.