Fiesole - Kvinna i sydländskt landskap
Signerad I. Ivarson. A tergo med påskrift "Till pappa på födelsedagen, 1937, Ivan". Duk 63 x 63,5 cm.
Uppsala Auktionskammare, Internationell kvalitetsauktion Modernt, 3 december 2010, kat. nr. 1097.
"Thorild Olsson, Ivan Ivarson och Märta Taube följdes åt till Florens. Nästan utmattade av starka intryck efter några dagars vandringar i museer och kyrkor kom de till det lilla Fiesole högt uppe i bergen. Den rena svala bergsluften, naturens skönhet och stillheten på denna plats med sina klosterträdgårdar och små kapellverkade oändligt välgörande. Ivarson målade bl.a. en liten grupp blomkrukor i en klosterträdgård och några akvareller. Det verkar, som om han just här i Fiesole rensat ut åtskilligt mörkt från sin palett". (Arne Stubelius, "Ivan Ivarson", 1954, sid. 27)
I början av mars 1927 for Ivarson till Italien (Rom, Florens, Fiesole) för att senare fortsätta till Cagnes, och Sydfrankrike. Under perioden nådde Ivan Ivarson sitt koloristiska klimax där djupt ultramarinblått spelade huvudrollen med rött, grönt och gult som viktiga accenter. Motiven från denna period är ständigt återkommande; himlen, havet, jorden, kvinnan och barnet. Dessa element stod för en idealtillvaro, en dröm om naturens lustfyllda härligheter. När Ivarson 1929 kom tillbaka till Sverige efter vistelsen i Frankrike och Italien, kunde han i lugnet på Stenungsön i Bohuslän låta intrycken från utlandsvistelsen sjunka in och han fann nu sitt språk och sin kolorit som vi känner igen som omisskännligt ”Ivarsonsk”.
Ivarsons skildringar är inga direkta avbildningar, snarare är målningarna fyllda av hans känslor inför naturen. Han måleri bär på en expressiv ådra och kompositionerna är intensivt skälvande i sin koloristiska styrka. Auktionens målning är ett mycket fint exempel ur Ivarsons produktion med Sydländska motiv från hans resor.
Ivan Ivarson var den mest lidelsefulle färgdyrkaren bland Göteborgskoloristerna. Omkring 1930 hade han nått fram till sitt intensiva och personliga färgspråk, skrivet på duken med snabba, breda, formskapande penseldrag. De dominerande färgerna, blått och rött, drev han upp till obeskrivlig lyskraft. Blommor i vas eller kruka, ibland invid en fönsterutsikt, blev hans återkommande favoritmotiv. När han 1928 fick låna Carl Kylbergs ateljé i Helsingör utvecklades hans kolorit från en dämpad, känslig gråskala till milda, rena färger i gult grönt och blått. Mot slutet av sitt liv, då han i Frankrike målade snabba naturintryck, införde han svart som dittills hade saknats i hans färgvärld.
Läs mer