Porträtt av Professor Anders Retzius (Lund 1796-1860 Stockholm), bröstbild, svart rock med spännhalsduk
A tergo inskriberad: ”Av Uno Troili målad på 1860-talet efter originalets död, och på beställning av Emelie Retzius”, ”Anders Retzius”, samt ”Drottninggatan 110”. Olja på duk, ovalt ramad, 66 x 52,5 cm. Högklassig förgylld och ornamenterad originalram.
Professorskan Emelie Retzius, née Wahlberg, änka efter Anders Retzius; i arv till hennes son, professor Gustaf Retzius; Kungl. Vetenskapsakademien (genom donation av Gustaf & Anna Retzius); utgallrad 2013.
Kungliga Akademien för de fria konsterna, Stockholm, "Uno Troili. Minnesutställning", från 27 maj 1878, kat nr 36 (utlånad av professorskan Emelie Retzius).
"Förteckning på målningar och teckningar af Gustaf Uno Troili utställda i Akademiens för de fria konsterna lokal från d. 27 maj 1878", 1878, nr. 36; Helge Kjellin, "Uno Troili", Vol. II, SAK, 1917, sid 236, nr 214.
Variant av Uno Troilis kända porträtt av Anders Retzius från 1854 i Karolinska Institutets ägo i vilket han är avporträtterad i tre-kvarts längd stående vid ett bord på vilket det ligger ett kranium (84 x 69 cm.) (Helge Kjellin, op. cit., Vol. I, sid 241, Vol. II, sid 222, nr 140; Sixten Strömbom, "Index över Svenska porträtt 1500-1850 i Svenska porträttarkivets samlingar", Vol. II, 1939, sid 664; Thomas Lindblad, "Anders Retzius och Karolinska institutet", 2000, avbildad i färg som frontispiece).
Porträttet ställdes ut på Världsutställningen i Paris 1855. Det väckte där uppmärksamhet och litograferades av C. Vogt.
Enligt en inskription på baksidan av det aktuella porträttet skall det ha tillkommit efter Retzius död på beställning av hans änka. Enligt Kjellin, op. cit., baserat på uppgifter lämnade av Professor Gustav Retzius, den avporträtterades son, fullbordades porträttet 1863-64. Fysionomiskt skiljer sig porträttet avsevärt från porträttet i Karolinska Institutet. I det aktuella porträttet framstår han som äldre; i det förra är Retzius hårfärg brunt, i det aktuella porträttet grått. Det aktuella porträttet ger en avsevärt intimare bild av Retzius.
Anders Retzius är vid sidan av Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) en av våra internationellt mest erkända vetenskapsmän under 1800-talet och ett av de stora namnen i Karolinska Institutets historia. Han var son till den kände naturforskaren Anders Jahan Retzius (1742-1821), vilken Carl von Linné såg som sin yppersta lärjunge. Efter studier i Lund och Köpenhamn förordnades Anders Retzius 1821 till lärare vid Veterinärinstitutet i Stockholm där han utnämndes till theoretices professor 1823. Genom Berzelius förmedling blev han 1824 tillförordnad professor i anatomi vid Karolinska Institutet och 1840 ordinarie professor i anatomi med inspektorstitel. Under sina 36 år i denna tjänst utövade han ett starkt inflytande över den medicinska utbildningen och forskningen i Sverige. Till hans insatser hörde också skapandet av ett anatomiskt museum vid Karolinska Institutet samt inrättandet av en kraniesamling.
Som vetenskapsman var Retzius mångsidig. Han är en viktig person i rasbiologins historia. Han införde skallindex som ett verktyg för klassifikation, dels av mänskligheten i allmänhet, men framför allt för att kunna göra distinktioner mellan olika europeiska folk och nationer. Människans kranium indelade han huvudsakligen i långskallar (dolikocefalisk skalle) och kortskallar (brakycefalisk skalle). Det innebar att européernas förmodade interna jämlikhet ifrågasattes, och att de på sätt och vis behandlades på samma sätt som icke-europeiska folk. Retzius var angelägen om att formulera sin forskning och sina resultat på en nivå bortom och ovanför de strider om slaveri och kolonialism som antropologin var djupt inbegripen i. Det var en anpassning till ett forskningsläge, väl medvetet om de långtgående och kontroversiella implikationerna av de egna resultaten.
Genom hela sitt liv var Retzius djupt engagerad i problem som hade med stadsmiljö, folkhälsa och folkbildning att göra. Han var medlem av en rad kommittéer med syfte att genomföra förbättringar inom dessa områden; införandet av vattenledningar för hushåll i Stockholm, vattenposter på gatorna som hade det dubbla syftet att spola gatorna rena på avfall och ge brandkåren tillgång till vatten, latrinhanteringen samt alkoholens skadliga biverkningar. Han uppmärksammade även dåtidens klädmode som ledde till deformering av människans anatomi, i synnerhet hos unga kvinnor.
Retzius var medlem av en mängd lärda samfund inom och utom landet: ledamot av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg (1821, hedersledamot 1855), Fysiologiska sällskapet i Lund (1822), Krigsvetenskapsakademien (1826), Vetenskapsakademien (1832), Vetenskapssocieteten i Uppsala (1832), Lantbruksakademien (1834) och professor och ledamot i anatomi vid Akademien för de fria konsterna där han bland andra undervisade Uno Troili.
En byst av Retzius modellerad av Johan Peter Molin i Karolinska Institutets park avtäcktes 1863. Medaljer över honom har präglats av Vetenskapsakademien, Svenska läkarsällskapet och Svenska Sällskapet för Antropologi och Geografi.