Erik Olson

Erik Olson kom till Paris första gången 1924 i sällskap med sin kusin Waldemar Lorentzon. Under en tid studerade han på Académie Moderne och introducerades för den sena kubismen av konstnären och läraren Fernand Léger. Efter en resa till Italien vintern 1924-25 tvingas han återvända till Halmstad av ekonomiska skäl. 1927 har han dock återigen tjänat ihop tillräckligt med pengar för att kunna återvända till Paris. Den här gången blir vistelsen betydligt längre och han kommer att stanna i världsstaden fram till 1935. Det är under de närmaste följande åren efter ankomsten till Paris som Olsons konstnärskap genomgår en snabb utveckling. Det både fördjupas och radikaliseras men håller hela tiden en stor bredd. 1930 skapar han några av de viktigaste bilderna i svensk konkret konsthistoria men lämnar strax efteråt den konkreta formvärlden för att fortsätta att utforska och utveckla sitt eget formspråk inom surrealismen.
Redan 1929 hade Erik Olson tillsammans med fem kollegor bildat Halmstadgruppen. Till en början hade gruppen en postkubistisk, konstruktiv inriktning. Olson hade under slutet av 1920-talet upplevt och stimulerats av surrealister som Max Ernst och Salvador Dalí och det är också Olson som först förmedlar surrealismen till Halmstadgruppen. I och med 1930-talet kom både Erik Olson och flera av hans kollegor i Halmstadgruppen att definitivt ta steget in i surrealismen. Från och med 1931 ställer de regelbundet ut i surrealistisk anda men det är först i och med den stora utställningen i Köpenhamn 1935 som de blir internationellt uppmärksammade. Enligt Olsons dotter Viveca Bosson hade hans personlighet och läggning innerst inne egentligen alltid varit surrealistisk. Redan som barn och i ungdomsåren hade han märkliga visioner och han förblev livet igenom en drömmare med sinne för det öververkliga.
"Komedianter" är målad 1937 då Olsons surrealism är fullt utvecklad. Han bor vid den här tiden tillsammans med sin familj i Köpenhamn men hyr under sommaren ett hus på Hallandsåsen, nära skulptören och vännen Christian Bergs hem. I målningen ser vi två figurer, strikt uppbyggda av geometriska element och iförda svepande klädnader. Tillsammans med kolonnfragmentet för de tanken till det antika Grekland och titeln skulle i så fall eventuellt kunna anspela på den grekiska komedin. Det är ett kraftigt ljus i bilden, likt det starka solljuset i länderna kring Medelhavet, och himlen är ljust blå med endast några enstaka vita molntussar. Det märkliga rutiga golvet tycks utrullat som en matta från cylinderformerna i bildens nedre hörn. Det bidrar till att ge bilden en stark känsla av overklighet, så typisk för Olsons konst under 1930-talet. Rent formellt håller han kvar mycket av kubismens stränghet och målar med kristallklar form och suggestiv färg. Inom Halmstadgruppen ville man gärna förena realism med surrealism och inte helt bryta förbindelsen med den upplevda världen. Istället ville man ladda den och så att säga skapa en scenografi för sina upplevelser. I "Komedianter" kan den blå himlen och den vita duvan ses som exempel på denna strävan att förena realism med surrealism. Långt senare kom Erik Olson att återvända till motivet och målade 1975 "Offret", som till stora delar bygger på "Komedianter" men i en helt annan färgskala.