Erik Olson

Erik Olson är utan tvekan den store målaren i Halmstadgruppen. Hans studietid hos Léger är så framgångsrik att han tillsammans med Otto G Carlsund och danskan Francisca Clausen får måla upp stora oljemålningar efter Légers skisser. Påverkan från Léger är stor, även om Erik uppvisar en självständighet som inte är vanlig hos Légers övriga elever. De kompositioner som Erik utför under de senare åren på 20-talet har alltid uppskattats av den svenska publiken, även om de i viss mån är utförda innan den riktiga självständigheten inträffar under åren 1928-1933. Detta är en avgörande period i Eriks skapande och sammanfaller med förlovning och bröllop med den unga svenska målarinnan Solvig Sven-Nilsson som studerar hos André Lhote och Bissière.

1928 börjar Erik ifrågasätta kubismens och geometrins möjligheter till vidare utveckling och intresserar sig för först abstraktion och senare organiska former hos Arp, samt intrycken från de nya surrealisterna. Han målar ”Svart ros” 1928 och ”Corrida II” under 1929 och fortsätter efter den lyckliga bröllopsresan till Mallorca 1929 och även till Toledo, Madrid och Baskien. Alla nya synintryck leder till målningen ”Arabesk I”, 1929, som är en syntes av tidigare bildelement som rosen med organiska former. Léger blir förtjust och byter till sig duken mot en egen målning. Léger som en av Paris bästa och dyraste målare visar med detta byte att han nu finner Erik Olson utvecklad som en målare med helt egna kvaliteter och han introducerar därför Erik för ett antal franska konsthandlare vilka också framhåller Eriks förtjänster genom att ta med sig några dukar för försäljning. 1930 ställer Erik upp med några plangeometriska dukar till Carlsunds stora, och ekonomiskt misslyckade, Stockholmsutställning men tar ändå steget fullt ut att bryta med sin tidigare konst genom den programmatiska målningen ”Handsken är kastad”. Samma år föds dottern Viveka som senare på egen hand skapar Mjellby Konstgård som museum och minnesmärke över hela Halmstadgruppen.

Upptäckten av surrealismen skapar friare möjligheter för Eriks vidare utveckling och 1931 utför han den aktuella målningen ”Arabesk III”, troligen som ett minne över tavlan som Léger bytte till sig, men även för att nu skapa en syntes av de viktigaste bildelement han utvecklat under de senare åren. Vi ser i målningen handsken som är kastad, den svarta rosen från 1928, den röda rosen från Corrida II och tjurfäktningsscenen som också utfördes som en separat tidigare målning. Erik skapar här en valörmålning som sammanfattar hela hans konstnärskap fram till målningens utförande, och detta är en utomordentlig viktig målning i den svenska konsthistorien.

Vi tackar Viveka Bosson för hennes synpunkter på ovanstående text.