Erik Olson

I början av 1924 anlände Erik Olson och kusinen Waldemar Lorentzon till Paris. De kom att tillhöra den allra första elevkretsen vid det som var kontinentens modernaste konstskola, Fernand Légers Académie Moderne i Montparnasse. Léger arbetade med kontrasterande element i klara färger, skuggmodellerade volymer mot plana ytor där detaljer i den moderna stadsbilden ibland sammanfogades som delar i ett maskineri. Med de mest banala ting lärde man att bygga en stark bild på kontrasterande former och färger. Den förste elev de lär känna är Otto G. Carlsund. Det var han som behärskade franska, översatte och tog dem med ut i det virvlande livet i Montparnasse.
Ett besök i Piet Mondrians ateljé gör stort intryck på Erik. Han förundras över att inte endast hans målningar var rätvinkliga, varje föremål och redskap i ateljén låg i perfekta räta vinklar, och själv stod konstnären också med ena armen i rät vinkel. Det var efter besöket hos Mondrian som Erik gjorde sina första neoplastiska experiment.
I juni 1927 beskriver Erik i ett brev till GAN från Paris hur han och Carlsund arbetar med att förstora upp skisser av Léger till stora dukar i olja. ”Tavlornas huvudsakliga element är enbart kvadratiska eller övervägande rektangulära historier i oerhört starka kulörer, cinober och klart blått som accenter och svart och vitt med mindre grå ytor”. I samma brev nämner Erik hur han samtidigt arbetar med fyra egna abstrakta kompositioner med ett upprättstående prisma. ”Mitt kompositionssätt har blivit allt strängare matematiskt”, skriver Erik till Egon Östlund i augusti 1927. Auktionens målning ”Konstruktion – brun och grön fond”, utförd under samma år, är uppbyggd av plangeometriska former. Ljusare trianglar, cirklar och en rektangel med delvis klarröda konturer avtecknar sig mot en fond i dovare toner av brunt och grönt. Som i Légers kompositioner med passare från 1925 spänns delarna i kompositionen mot varandra genom kontraster i färg och form – en rund form står mot en skarp rektangel och en diagonal framhävs mot den vertikal-horisontala grundindelning av duken.