"Landskap - S:t Georges de Didonne, Frankrike".
Intygad av Märta Taube-Ivarson a tergo. Utförd 1939. Duk 39,5 x 58,5 cm. A tergo numrerad 28.
Göteborgs Konstmuseum, "Ivan Ivarsons minnesutställning", 6-24 januari 1940.
Göteborgskoloristen Ivan Ivarson begav sig 1937 till sydeuropa. Färden gick till den lilla badorten St. Georges de Didonne vid den franska atlantkusten. Här fanns allt han så innerligt längtat efter - det varma klimatet, havet, den röda jorden och alla de underbara grannarna. Han hyrde Villa Tanagra, där han trivdes så bra att han stannade kvar.
Arne Stubelius skriver i boken om Ivan Ivarson:
"Av breven att döma hamnade Ivarson, då han slog sig ner i det lilla St. Georges de Didonne, i en atmosfär som var den gynnsammaste tänkbara - i drömbyn i drömlandskapet. Hans nya måleri, i nära kontakt med franskt landskap och franskt folkliv, kom med nödvändighet att orienteras åt det sundaste i fransk konst, få en starkare inriktning mot måttfullhet och balans.
Vad var riktigare än att han, den livsbetagne älskaren av blomman, barnet och kvinnan, han som begravde halva sitt ansikte i lantligt doftande bröd, i saftig frukt, i vinglaset, då han med alla sinnen avnjöt deras sensationer, att han, den store sensualisten, sitt alltmera pykniska väsen likmätigt, äntligen stod med båda fötterna stadigt på jorden. Och vad är riktigare än att hans ögon åter öppnades för den franska impressionismen, att den gamle Renoirs röda målningar blev de han helst stannade inför vid sina vallfärder till Louvre."
Auktionens målning är utförd i St Georges de Didonne under konstnärens sista levnadsår.
"Ty att måla är främst att dikta i färg. Spelar inte färgen största rollen kan det visserligen kallas konst men inte måleri."
På försommaren gjorde Ivan Ivarsson ett besök i Paris och från denna vistelse nås hans vänner i Sverige av det ofattbara budet, att han aldrig fick återvända varken till sitt älskade St. Georges eller till Sverige. Han lades in på sjukhus i Paris och dog den 26 juni 1939, blott 38 år gammal.
Ivan Ivarson var den mest lidelsefulle färgdyrkaren bland Göteborgskoloristerna. Omkring 1930 hade han nått fram till sitt intensiva och personliga färgspråk, skrivet på duken med snabba, breda, formskapande penseldrag. De dominerande färgerna, blått och rött, drev han upp till obeskrivlig lyskraft. Blommor i vas eller kruka, ibland invid en fönsterutsikt, blev hans återkommande favoritmotiv. När han 1928 fick låna Carl Kylbergs ateljé i Helsingör utvecklades hans kolorit från en dämpad, känslig gråskala till milda, rena färger i gult grönt och blått. Mot slutet av sitt liv, då han i Frankrike målade snabba naturintryck, införde han svart som dittills hade saknats i hans färgvärld.
Läs mer