Solnedgång
Signerad CK. Olja på duk uppklistrad på pannå 48,5 x 42,5 cm.
Olja på duk uppklistrad på pannå.
Nordén auktioner, auktion 22.
Lilla Bukowskis, Stockholm, 13 juni 2005, kat nr 193.
Solens varma sken har en särskild roll och betydelse i Carl Kylbergs konst. Inte enbart i form av en fond, i kända verk som ”Slätten vaknar” eller ”Morgon vid havet (Soluppgång)”, utan som huvudroll i hans landskapsskildringar. Många av dem utförda under somrarna som han och hans fru Ruth tillbringade i deras stuga vid Hornbaek i Danmark vid mitten av 1930-talet.
Carl Kylbergs konst genomsyras av en vilja att förena "en naturstämning med ett själstillstånd". Samspelet mellan yttervärldens intryck och den inre andligheten är närvarande genom hela hans produktion men framträder tydligt i landskapen.
Han beskrev själv betydelsen av naturen i sin konst med följande ord: "Naturen är det primära som symbol. Naturen själv är på sätt och vis en formgivning av alla våra realiteter och dem måste vi upptäcka”.
I auktionens målning låter Kylberg solens strålar över trädgården uppta hela kompositionen.
Med sin mästerliga färghantering fyller han duken med de färger han så ofta vände sig till för att förmedla sina inre känslor och visioner: rött, blått, gult och grönt.
Målningen är ett ypperligt exempel på Kylbergs kraftfulla måleri som ofta gränsade till det abstrakta. Han var aldrig intresserad av att enbart ”måla av” eller återge verkligheten, i sin dagbok skrev han om sitt förhållningssätt till måleriet: "Jag kan inte öda dyrbar tid på att överbevisa människor om det de redan vet. T.ex. hur en blomma ser ut för de flesta. Jag vill överbevisa människor om att deras själs ögon också kan se".
När man betraktar Kylbergs målningar idag är det lätt att förstå uppmärksamheten som hans konst fick under dess samtid. När han debuterade med en seperatutställning på Göteborgs konsthall 1927 hyllades han av en samlad kritikerkår. Gustaf Näström skrev i sin recension: "det är inte länge fråga om att måla av, utan att måla".
Man kan med största säkerhet anta att Kylberg instämde i de orden, i sin dagbok skrev han själv: "Kärnan i målningen är inte något annat än att uttrycka det som syns i själen, icke att måla av hus och händelsevisa yttre ting".
”Vem målar en solnedgång idag? Just i det ögonblick då klotet sänker sig, och himlen rodnar i aftonens toner? Medan vi ännu stillnar inför synen, ställer sig få konstnärer vid staffliet för att återge den. Det är som vore det numera omöjligt att skildra dess skönhet utan att göra sig skyldig till banalitet.
Sådana betänkligheter plågade knappast Carl Kylberg (1878-1952) när han gjorde utsikten mot horisonten till sitt främsta motiv. Han skydde inte den andäktighet och mystik som blandade sig med palettens glödande kulörer. Tvärtom sökte han den.”
Ur recension från Malmö Konstmuseum, Carolina Söderholm Kristianstadsbladet 23/3 2017
Carl Kylberg, född år 1878 och död år 1952, anses vara en av portalgestalterna i den svenska 1900-tals konsten. Han var elev vid arkitekturavdelningen på Berlins högskola och sedan elev för Carl Wilhelmson 1889 på Valands målarskola i Göteborg.
Kylberg slog igenom sent, debuterade som målare 1919 med Februarigruppen på Liljevalchs. Han blev känd för en större allmänhet först vid 50 års ålder, men fortsatte livet ut att vara omstridd som konstnär. Han hade en ständig konstnärlig antagonist i Isaac Grünewald och samma år som nazisterna i Tyskland satte in den avgörande stöten mot Entartete Kunst och i stort sett hela modernismen stoppade regeringen ett köp av målningen "Uppbrottet" för Nationalmuseum i Stockholm. Carl Kylberg sökte i sitt måleri uttryck för det själsliga, det universella och allmänmänskliga. Detta ”sökande” frammanade även en stark känsla av tidlöshet i hans målningar. Att Kylberg enträget sökte uttrycka detta är klart då han var upptagen av filosofiska och religiösa tankegångar kring människans existens, hennes liv och vandring här på jorden. I sina dagböcker kommenterar han löpande sitt måleri och där kan man finna nyckeln som belyser hans djuptänkande konstnärskap. För den unge Kylberg blev religionen först en begränsning, och via ett stipendium kunde han resa till Berlin där han stimulerades av den intellektuella miljön och kunde läsa litteratur som annars var strängt förbjuden i hans hem där religionen alltid var närvarande.
Senare i livet skulle Kylberg åter finna en väg tillbaka till religionen och i flera av hans målningar utgör det religiösa ett centralt motiv. Kylberg ansåg konstnären vara en visionär, som med kreativitet tolkar samtidens symboler och synliggör dem för andra.
Läs mer