Carl Kylberg

Solens varma sken har en särskild roll och betydelse i Carl Kylbergs konst. Inte enbart i form av en fond, i kända verk som ”Slätten vaknar” eller ”Morgon vid havet (Soluppgång)”, utan som huvudroll i hans landskapsskildringar. Många av dem utförda under somrarna som han och hans fru Ruth tillbringade i deras stuga vid Hornbaek i Danmark vid mitten av 1930-talet.

Carl Kylbergs konst genomsyras av en vilja att förena "en naturstämning med ett själstillstånd". Samspelet mellan yttervärldens intryck och den inre andligheten är närvarande genom hela hans produktion men framträder tydligt i landskapen.

Han beskrev själv betydelsen av naturen i sin konst med följande ord: "Naturen är det primära som symbol. Naturen själv är på sätt och vis en formgivning av alla våra realiteter och dem måste vi upptäcka”.

I auktionens målning låter Kylberg solens strålar över trädgården uppta hela kompositionen.
Med sin mästerliga färghantering fyller han duken med de färger han så ofta vände sig till för att förmedla sina inre känslor och visioner: rött, blått, gult och grönt.

Målningen är ett ypperligt exempel på Kylbergs kraftfulla måleri som ofta gränsade till det abstrakta. Han var aldrig intresserad av att enbart ”måla av” eller återge verkligheten, i sin dagbok skrev han om sitt förhållningssätt till måleriet: "Jag kan inte öda dyrbar tid på att överbevisa människor om det de redan vet. T.ex. hur en blomma ser ut för de flesta. Jag vill överbevisa människor om att deras själs ögon också kan se".

När man betraktar Kylbergs målningar idag är det lätt att förstå uppmärksamheten som hans konst fick under dess samtid. När han debuterade med en seperatutställning på Göteborgs konsthall 1927 hyllades han av en samlad kritikerkår. Gustaf Näström skrev i sin recension: "det är inte länge fråga om att måla av, utan att måla".

Man kan med största säkerhet anta att Kylberg instämde i de orden, i sin dagbok skrev han själv: "Kärnan i målningen är inte något annat än att uttrycka det som syns i själen, icke att måla av hus och händelsevisa yttre ting".

”Vem målar en solnedgång idag? Just i det ögonblick då klotet sänker sig, och himlen rodnar i aftonens toner? Medan vi ännu stillnar inför synen, ställer sig få konstnärer vid staffliet för att återge den. Det är som vore det numera omöjligt att skildra dess skönhet utan att göra sig skyldig till banalitet.
Sådana betänkligheter plågade knappast Carl Kylberg (1878-1952) när han gjorde utsikten mot horisonten till sitt främsta motiv. Han skydde inte den andäktighet och mystik som blandade sig med palettens glödande kulörer. Tvärtom sökte han den.”

Ur recension från Malmö Konstmuseum, Carolina Söderholm Kristianstadsbladet 23/3 2017