"Linnea"
Sign E.J. Eldh. Gjutarstämplar a.b. E. Gj-metod, Stockholm. Koncipierad 1902. Mörkpatinerad brons, höjd 34 cm.
Karl Asplund, "Carl Eldh", SAK, 1943, motivet omnämnt sid 70-71 samt jfr bild (i marmor) pl.8.
Linnea är ett av Carl Eldhs absoluta nyckelverk och blev krönet på hans Parisstudier 1897-1904. Verket gjorde stort intryck på publiken när det presenterades i monumentalformat i marmor på Salongen i Grand Palais 1902. Linneas rörelser var influerade av fransk skulptur, men där fanns även tydliga nordiska drag.
"Hon skulle kunna passera som en Susanna inför domare eller en vit slavinna inför sheiken, men för en svensk förefaller det ändå som om det andades en sval fläkt av uppsvensk skogssommar kring den unga gestalten. Hon har gått in i folkmedvetandet som en av de riktigt nationella tillgångarna i vår skulpturskatt." (Karl Asplund)
Hos Eldh fanns en värme och ridderlighet i förhållande till det andra könet som Zorn saknade. Asplund sammanfattar Eldhs förhållande till det nakna i följande mening:
"I sin rent lidelsefulla dyrkan av den sköna kvinnokroppen avviker han väl inte från de flesta skulptörer, i fråga om konsten att bemästra motivet och samtidigt icke slappna i känslan tillhör han de få utvalda."
Så blev det också succé på Salongen i Paris 1902. Carl Eldh fick guldmedalj för skulpturerna Linnea och Moderssorg.
Räknas till Sveriges främsta skulptörer. Efter att under ungdomsåren praktiserat som ornamentsnidare, bl.a. vid renoveringen av Uppsala domkyrka, reste Eldh till Paris, där han uppehöll sig flera år och deltog i fri undervisning både i teckning och skulptur under inflytande av Auguste Rodin. Vid återkomsten till Stockholm lät han så småningom Ragnar Östberg åt sig uppföra den kombinerade bostad och ateljé i Bellevueparken, som lämnats orörd efter hans död. Många statyer pryder parker och öppna platser i Stockholm och han är med mindre skulpturer representerad i samlingarna i flera svenska museer.
Carl Eldhs ateljémuseum är öppet för allmänheten.