Jenny Nyström

Jenny Nyström är främst känd som den konstnär vilken gett jultomten ett ansikte i den svenska bildkonsten. Kännaren av Jenny Nyströms konstnärskap Stig Lindholm skriver i inledningen till första delen av hans omfattande verkförteckning:

"Ingen annan konstnär har väl som Jenny Nyström glatt och trollbundit såväl barn som vuxna under mer än hundra år! För visst har Jenny Nyströms teckningar fastnat på våra näthinnor i många generationer. Det har ju emellanåt framskymtat att Jenny Nyström övergav måleriet för en säkrare framtid som illustratör. Möjligen var det så, men lägger vi illustrationsvägen i den ena vågskålen och måleriet i den andra, så kan vi nog bara spekulera om resultatet. Valet var hennes och säkert på för henne goda grunder. Sverige har kanske upplevt större konstnärer än Jenny Nyström, men det lär knappast finnas någon vars arbeten varit så allmänt kända och fått en så stor spridning som JN:s". ("Jenny Nyströms samlade verk. Med penseln som trollspö. Del I. Årssignerad konst, böcker, kalendrar och tidningar", 2004, sid. 7)

Bilden av konstnären Jenny Nyström fördjupas av 1:e antikvarien vid Kalmar Läns Museum Inger Adriansson i förordet till Lindholms verkförteckning:

"Jenny Nyström är Kalmarflickan som for till Paris och som blev en av Sveriges mest kända och älskade konstnärer. Genom sina bilder av julhögtiden har hon format vår syn på hur julen ska firas och hon har gett oss den snälle julklappsutdelande tomten, bilder av de förväntansfulla barnen och hon har satt bilder till alla julens myter och traditioner. Jenny Nyströms konstnärskap innehåller dock så mycket mera, av akademist måleri, porträttmåleri och av illustrationer för tidningar och böcker för såväl barn som vuxna".

Nyströms formella utbildning tog sin egentliga början under hennes tid som elev vid Kungl. Akademien för de fria konsterna i Stockholm 1873-81. Margareta Gynning skriver i Nationalmuseums utställningskatalog från 1996:

"Under akademiåren ansågs Jenny Nyström vara en av de flitigaste och mest begåvade eleverna på skolan. […] Jenny Nyström sågs av lärarna på Konstakademien som ett stort framtidslöfte eftersom hon så väl förvaltade det klassiska arvet. Hon var redan då en mycket skicklig tecknare och fick mängder av utmärkelser på skolan. Jenny Nyström var även en habil målare och utförde under studietiden flera historiemålningar, genrebilder och porträtt". ('Jenny Nyströms liv och tidiga måleri', artikel i "Jenny Nyström. Målaren och illustratören", 1996, sid. 12 f.)

En av dessa målningar var prisämnet "Gustav Vasa som barn inför kung Hans", 1881 (Kalmar läns museum) för vilken hon erhöll den mest eftertraktade utmärkelsen, den kungliga medaljen, och 1882 fick ett resestipendium av Akademien. Nyström anlände Paris den 1 november 1882. Gunnel Forsberg Warringer har beskrivit Nyströms omständigheter i Paris:

"För att komma in vid den franska konstakademien Ecole des Beaux Arts i Paris vid den här tiden måste man vara av manligt kön och så skulle det avläggas ett inträdesprov. Den vägen var alltså låst och Jenny liksom andra kvinnliga konststuderande fick anmäla sig till privata skolor, som hade klasser för kvinnor. Hon började med att skriva in sig vid Académie Colarossi i november 1882 och senare tog hon också kontakt med Académie Julian. Det var samma lärare som undervisade i de här skolorna som vid den franska konstakademien". ("Jenny Nyström. Konstnärinna", 1992, sid. 31)

Nyström blev relativt snabbt framgångsrik på den konstnärliga scenen i Paris och fick flera konstverk accepterade till Paris-salongen såväl 1884 som 1885. Till de utställda verken hör auktionens oljemålning "Konvalescenten" (1884) och pastellen "Gammal kvinna i Greuze" (1885).

"Konvalescenten" är en för Nyström ovanligt stor och praktfull målning där det raffinerade valörmåleriet med den dämpade färgskalan förstärker kompositionens stillsamma atmosfär. Målningen är också ett unikt inslag i hennes produktion och förtydligar hennes position som en av våra skickligaste svenska kvinnliga konstnärer. Att det genrebetonade motivet ”låg i tiden” framgår vid jämförelser med bl. a. Carl Larssons "Konvalescens" (akvarell, 1899, Nationalmuseum) samt Eva Bonniers "Reflex i blått" (olja på duk, 1887, Nationalmuseum) vilket påtalats av Margareta Gynning vilken beskriver målningen:

"Konstnären har valt att skildra motivet ur den klassiska traditionens berättande perspektiv. Det är en skicklig komposition där den utmärglade och svårt sjuka flickan kontrasteras mot den oförskämt pigga och söta flickgestalten som står vid hennes sida. Den döende flickan blickar uppåt och lämnar förtröstansfullt sitt öde i guds händer. Bilden är fylld av övertydliga symboler, se t.ex. den döda krukväxten som ställs mot den levande blombuketten". (Gynning, sid 21)

Gunnel Forsberg Warringer, vilken beskriver målningen som ett ”prov på ett mycket fint akademimåleri som engagerar”, väcker i sin beskrivning av konstverket den kanske mest relevanta frågan: ”Hur skall det gå, skall sjuklingen bli bra?”.