Hugo Salmson

Hugo Salmson föddes in i en stor konstnärssläkt och det är därför föga förvånande att han år 1860 ansökte och blev antagen till Konstakademien i Stockholm.

Efter flera år av framgångsrika studier belönades han med akademiens resestipendium och reste, via studier i Düsseldorf, till Paris. Det var under en tid då realismen och det franska plein-air-måleriet, med företrädare som Jean François Millet, kom att vinna makt över den romantiska Düsseldorfskolan, vilken under lång tid varit på modet. När Hugo Salmson, som i Paris mest målat eleganta historiska genrebilder, mötte denna nya stil övergick han till ett helt annat uttryck. Salmson tog till sig det realistiska franska landskapsmåleriet men fortsatte att göra det enligt genremåleriets alla tekniska regler, vilket ledde till en viss känsla av ateljémässig iscensättning. Det var dock ett framgångsrikt recept; år 1878 väckte flera av hans naturalistiska verk med motiv från det franska såväl som det svenska landskapet och folklivet stor uppmärksamhet när de ställdes ut på Salongen i Paris. Salmson reste då till Picardie där han fortsatte att utveckla sitt naturalistiska måleri med motiv hämtade från bondebefolkningens vardag. Han avbildade gärna barn, i glädje och sorg, så som i "Liten axplockerska" som idag finns i Nationalmuseums samlingar.

I "På väg från fältet" ser vi en familj som efter en lång dags arbete på fältet är på väg hem. Solen håller på att gå ner och dagens skörd ligger i skrindan där minstingen i familjen redan somnat. Det vilar en stämning av förnöjsamhet över bilden, i kvinnans ansikte och mannens spejande över fältet; som om dagens arbete ändå gett en viss känsla av tillfredsställelse. Trots dagens slit så verkar en av flickorna ha tillräcklig energi kvar att ropa ett uppmuntrande ”Kom, vi springer ikapp!” till sin något tröttare syster. På väg från fältet uppfattades på sin tid som en sant socialrealistisk skildring. Den är utförd med stor teknisk skicklighet och exemplifierar en viktig fas i Hugo Salmsons konstnärskap.